Tillväxten och nätverksbyggandet av “dubbellivare”, bland ultraortodoxa judar som tvivlar och ofta i hemlighet lever sitt liv i konflikt med sina religiösa samfund, har en liberaliserande inverkan på den ortodoxa judendomen, skriver Michal Leibowitz i artikeln “Double Lifers”. Efter att ha granskat boken Hidden Heretics: Jewish Doubt in the Digital Age, konstaterar Leibowitz att fenomenet “dubbellivare” först började användas 2002, när desillusionerade ultra-ortodoxa judar börja blogga anonymt om ämnen som de inte kunde tala öppet om: tvivel, sexuella övergrepp, förbjudna böcker, kritik av det ultraortodoxa ledarskapet och liknande. Dessa bloggare kom från hela det ortodoxa spektrumet, med majoriteten var män.
Tillväxten av detta alltmer synliga nätverk var alarmerande nog för ultra-ortodoxa ledare att lägga om kursen i hur de ser på internet. Tidigare varnade de för omoralisk aktivitet på nätet, särskilt pornografi men från och med 2009 och framåt fokuserade de alltmer på farorna med exponering för litteratur, media och sociala kontakter som skulle tvivla på religiös ortodoxi. Problemet var tillräckligt stort för att locka 40 000 ortodoxa män till ett anti-internet-sammankomst i New York 2012. Men ledare har sett hur deras samfund blir alltmer ömtåligt för sådant inflytande och har slagit ner på sådana tvivlare och “dubbellivare” sedan dess. Fader finner att det samhälle som dubbellivarna har skapat kan ha fått dem att stanna kvar i ortodoxa judendom men i processen har de liberaliserat denna gren av judendomen, särskilt genom familjedynamik. Föräldrar som lever dubbelliv tenderar att lära sina barn flytande engelska och amerikansk kultur för att öka karriärmöjligheterna och uppmuntrade sina barn subtilt att ifrågasätta auktoritet. Vissa har förändrat sina partners uppfattningar, påverkat dem att bli mer flexibla i frågor om judisk lag eller till och med fått dem att ändra åsikt helt, tillägger Leibowitz.