I Sverige kämpar Jehovas vittnen för att erhålla statsbidrag, något som tidigare nekats dem eftersom de uppmanar sina medlemmar att inte rösta. Men det kan finnas betydligt allvarligare brister inom Jehovas vittnen som behöver belysas och åtgärdas innan samhället kan erkänna dem som ett demokratiskt samfund. För att få statsbidrag ska det vara klargjort att organisationen bidrar till att upprätthålla de värderingar som samhället vilar på, inte minst då det gäller säkerställandet av de barns rättigheter som växer upp i samfundet.
Stödföreningen för religioners offer har gjort denna utredning tillsammans med före detta medlemmar i Jehovas vittnen åt Barnombudsmannen i Finland. Syftet är att lyfta fram företeelser inom samfundet Jehovas vittnen sett ur barnets perspektiv. Samma regelverk tillämpas av Jehovas vittnen världen över, och studien är därför tillämpar i sin helhet också i Sverige.
Flera problematiska fenomen gällande barnens rättigheter kom fram i berättelserna. Barn till Jehovas vittnen utsätts för religiös undervisning som upprätthåller rädsla. Barnen är rädda för världens undergång och att de själva eller deras närstående riskerar att dö i snart kommande Harmageddon. De föreställer sig att onda andar är verkliga, farliga och hotar dem hela tiden. Därtill lever de med rädslan att alla andra folk i världen kommer att utsätta Jehovas vittnen för förföljelse.
Många barn som växer upp i Jehovas vittnen känner sig tvingade att delta i dörrknackningen för att sprida samfundets budskap. Barnen tvingas också delta i församlingens möten där program anpassat för barn saknas. Många har också upplevt fysisk aga under sin uppväxt.
Jehovas vittnen strävar efter att isolera barnen och ungdomarna från utomstående umgänge. Barn som växer upp inom samfundet får inte delta i många vanliga aktiviteter såsom födelsedagsfirande och idrottstävlingar. Det finns begränsningar i varje livsval, små som stora, från utbildning till utövande av musik. Detta kan leda till att den växande unga människan isoleras, speciellt om han/hon även ses som ”dåligt umgänge” inom samfundet.
Även individens sexualitet kontrolleras starkt inom Jehovas vittnen. Sex är tillåtet endast inom äktenskapet och även onani ses som synd och ska erkännas inför församlingens äldste. Många ingår äktenskap så tidigt som i 17-18 års ålder men kan komma till helt andra tankar senare i livet när de mognat som personer. Skilsmässa är närmast omöjligt inom samfundet. Sexuella minoriteter lever i en mycket svår situation.
Jehovas vittnen har ett eget rättsväsende som kan döma till hårda straff. Det hårdaste straffet är att bli utesluten ur församlingen. De uteslutna, eller de som själva lämnat samfundet, fryses ut och får inte talas med eller hälsas på. Även anhöriga förväntas bryta kontakten med en tidigare medlem. Medlemmar löper själv risk för straffåtgärder om de umgås med personer som inte längre är vittnen. Även minderåriga förhörs om man misstänker att de brutit mot församlingens regler, och även de kan bli uteslutna ur församlingen.
Har man vuxit upp inom Jehovas vittnen kan det vara mycket svårt att bryta sig ur. Världen utanför församlingen kan verka fientlig och banden till omvärlden kan vara svaga på grund av det isolerade livet inom församlingarna. Trots dessa svårigheter är det många som i ungdoms- eller vuxenåldern lämnar samfundet. Många ungdomar försöker “anpassa sig” genom att leva dubbelliv, vilket förstås är mycket stressande. Andra isolerar sig och behöver därför stöd för att kunna bli delaktiga i samhället utanför församlingen.
”Från barndomen minns jag främst känslan av utanförskap. Minns nästan inget längre från Bibeln, men ett ställe minns jag så väl, ’ni är inte del av världen och därför hatar världen er’. Det där citatet har säkert påverkat mig djupt som barn.” (Anna)
”Jag drömde redan som barn, ja fortfarande som ung vuxen om att en vacker dag kommer religionens ledning att ha studerat Bibeln så mycket, att de förstår att det inte riktigt är så som man lärt ut. Att de skulle förstå att Harmageddon inte alls kommer och vi skulle få fira jul och att man inte behöver knacka dörr… och då skulle vi få leva ett vanligt liv och tro på Gud på samma sätt som andra människor.” (Alien)
Samma brister vad gäller barns rättigheter råder inom många slutna religiösa samfund – detta är inte ett problem som endast finns inom Jehovas vittnen. Våra organisationer har kontakt med hundratals individer som i vuxen ålder fortfarande lider men på grund av de kränkningar de fått utstå i dessa samfund.
Vi efterfrågar därför en betydligt mer omfattande utredning kring barns situation i slutna religiösa rörelser.
Joni Valkila, UUT (Fin) E-post: joni.valkila@uut.fi
Noomi Andemark, Hjälpkällan (Sv) E-post: noomi@hjalpkallan.se