Slutna religiösa samfund manifesterar och proklamerar gärna med att de är den enda gruppen som innehar sanning. Jehovas vittnen brukar till och med säga att de ”lever i sanningen”. Alltså sanning i bestämd form singularis, det finns bara en och allt annat är motsatsen, lögn. Värdet av sanning är uppenbar, att veta vad som är sant är grundläggande för att kunna göra framsteg. Relativismen menar att allting är relativt och att som Sokrates uttryckte det; ”Det enda jag vet, är att jag ingenting vet.” Descartes förlitade sig inte på någonting och Bacon menade att vad vi bildar våra uppfattningar utifrån är våran art, härkomst och påverkan. Focault menade att när människan väl fötts in i ett tänkesätt så är det svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka utanför denna box. I synnerhet om det finns människor som drar nytta av att individen tänker innanför boxen. Sanning är alltså inget självklart, men kan ett religiöst samfund ha sanningen? Svaret är otvetydigt ja, men bara kan. Ett religiöst samfund kan ha sanningen men att kunna ha och faktiskt ha är två helt olika saker.

Läs mer

Följ oss