Tankar om religion

När man behandlar ett känsligt ämne som religion måste man vara noga med att skilja på trosuppfattningen (grunden för gruppens existens, de grundläggande axiomen), påtryckningar (själva socialiseringen – det sätt på vilket trosuppfattningen reproduceras. Det tillhörande regelverket, uttalat och outtalat, som talar om vad som är socialt acceptabelt och oacceptabelt för medlemmarna) och försäljningsmetoder (det sätt på vilket rekryteringen och missionerandet bedrivs). När debatten kring det här förs i media så förs den på flera olika nivåer samtidigt och det bidrar till att göra frågan så infekterad.

  1. Trosupfattningen: Medlemmar i olika religiösa rörelser gör ofta ingen åtskillnad på själva läran och de handlingar man utför i lärans namn, men rent rättsligt och även etiskt är det stor skillnad. Att tro på något är i sig inte skadligt för någon annan människa, men så fort denna tro omsätts i handling löper man risk att denna “troshandling” kolliderar med någon norm i samhället. Om den hamnar i strid med befintlig lagstiftning går sistnämnda lagstiftning före religionsfriheten. Det säger sig själv att man inte kan utföra vilka handlingar som helst i religionens namn. Men här finns även en gråzon där troshandlingar kan hamna i konflikt med någon annan grupps normer utan att vara lagstridiga. I en sådan situation borde det vara yttrandefriheten som går före och det borde stå var och en fritt att öppet kritisera andra rörelsers handlingar så länge man håller sig till i samhället vedertagna normer för hur en öppen debatt ska bedrivas.
  2. Påtryckningar: När det gäller olika metoder för påtryckningar så förekommer de i alla grupper, med den skillnaden att vissa grupper är mer toleranta för avvikande åsikter än vad andra grupper är. Att ha en avvikande åsikt ger alltid i mer eller mindre grad upphov till sanktioner från den grupp man tillhör, det är ett sätt att bibehålla jämvikten i gruppen. Man kan inte bryta mot en grupps normer hur som helst utan att gruppens medlemmar utövar sanktioner. Det här gäller såväl politiska partier som idrottsföreningar, religiösa grupper och inte minst i vetenskapliga sammanhang. Graden av tolerans kan man diskutera men i de allra flesta fall kan man inte göra så mycket annat än tycka i den här frågan och det står det var och en fritt att göra. Sedan finns det fall av påtryckningar där man gått över gränsen för vad vår lagstiftning tillåter till exempel vid frihetsberövning och andra former av rent bedrägligt beteende. Man kan också starkt ifrågasätta vissa av de metoder som olika grupper använder sig – kan man verkligen betrakta stark skuldbeläggning som etiskt försvarbart. Återigen en fråga för yttrandefriheten. Man måste kunna kritisera en rörelse för deras påtryckningsmetoder utan att för den skull bli anklagad för religionsförföljelse. Påtryckningsmetoder är något allmängiltigt som förekommer i alla grupper och det är oftast inget som står inskrivet i religionens eller gruppens trosuppfattning eller stadgar (det finns undantag). Påtryckningsmetoder kan påverka människor negativt och även om de flesta sådana metoder inte är förbjudna i lag så finns det ändå en allmän överenskommelse om att vissa typer av metoder inte är riktigt etiska. Om man ska kunna debattera detta måste även företrädare för dessa religiösa grupper kunna våga tillstå att man gör fel ibland, att vissa former av påtryckningar kanske inte är etiskt försvarbara, att det faktiskt finns medlemmar som kommit i kläm och farit illa av den behandling man utsatt dem för.
  3. Försäljningsmetoderna, faller inom kategorin påverkan och manipulation som jag diskuterat här tidigare. Inom konsumentlagstiftningen finns begreppet otillbörlig påverkan, ett erkännande av att det finns bedrägliga försäljningsmetoder. Det finns ingen lagstiftning som täcker in liknande beteende när det gäller rekrytering till olika religiösa rörelser trots att dessa, speciellt de mer sekteristiska rörelserna, i hög utsträckning använder sig av manipulativa metoder. Det här är också något man borde kunna diskutera mer öppet och kritisera utan att bli anklagad för religionsförföljelse.

Tyvärr finns en tendens bland religionskritiker att fokusera på själva tron vilket är det enda ämne som man egentligen inte kan debattera. Jag är av den bestämda uppfattningen att det skulle vara mycket mer produktivt ur ett integrationsperspektiv om man i stället fokuserade på att diskutera och debattera rekryterings- och påtryckningsmetoder och att man är noga med att göra den distinktionen.

Leave a Reply