Tankar om tro och vetenskap

Anknyter till mitt tidigare inlägg om meningsskapande. Vi är meningsskapande varelser och vi behöver känna att det vi gör ger livet mening annars mår vi inte bra. Det må vara en illusion men det är en illusion vi behöver ha. Einstein gav en pusselbit till i sin text här. Han menar att det är känslan av mystik, att det finns något som är större än oss som vi inte förstår oss på som gett upphov till religion. Dessa faktorer i kombination – behovet av mening och att utforska det mystiska, det oförklarliga – är grunden för både vetenskap och tro, men det är två mycket olika sätt att ta sig an uppgiften. När man tror överlåter man åt någon annan att ta hand om problemet, när man forskar … ja, ni förstår själva vart jag vill komma.

Det finns en till skillnad mellan det troende sättet och det vetenskapliga. Troende tar illusionen om att livet har en mening för sann. Även vetenskapligt grundade människor har illusioner, men skillnaden mot de troende är att man oftast är medveten om att det är en illusion. Lite som magikern och hans publik. De flesta vet att han inte trollar på riktigt, att det är en illusion, men det ger en kort stund näring åt behoven ovan, ett litet hopp om att det kanske finns något mer än det vi ser med blotta ögat.

Leave a Reply