Sällskapet Vakttornet har nyligen givit ut två tidskrifter med Livets uppkomst som huvudtema. Som evolutionär mikrobiolog skulle jag vilja ge lite kommentarer till dess innehåll och klargöra felaktiga och missvisande påståenden. 
Först vill jag dock fram
hålla att det finns inga 100%-iga bevis vare sig för skapelse- eller evolutionsteorin. Det är upp till var och en att begrunda fakta och se vad som verkar troligast. Jag vill också med styrka påpeka att det finns ingen som helst anledning till fiendeskap mellan de som tagit olika ståndpunkter i frågan.
Jag började med att läsa tidskriften med titeln ”Hur har livet kommit till?”, vilken inleds med hänförelse över vårt perfekta läge både i Vintergatan och till vår ”speciella” sol. Ja, visst är det så; läget är perfekt – för VÅR typ av liv. Det är alltid viktigt att komma ihåg att livet på jorden har haft miljarder år på sig att anpassa sig just till – livet på jorden. Man får heller inte glömma att både jordens klimat och atmosfär förändrats radikalt under jordens historia. Det enda sättet för livatt överleva sådana drastiska förändringar är just möjligheten att kunna ändra sitt optimala livsuppehållande område, med andra ord – möjligheten att evolvera.
Hur speciell är vår sol och vårt jordklot?
Utan att hälla smolk i bägaren, skulle jag vilja påpeka att angående vår ”speciella” sol som det talas om, så finns det miljarder stjärnor som solen i Universum. Det som är speciellt för vår sol är att den är just vår. När det gäller jordens magnetfält, så är inte heller det unikt för vår jord. Numer vet vi att alla planeterna i vårt solsystem, förutom Venus, har eller har haft (Mars och vår måne) magnetfält. Det skrivs också om vår perfekta granne, månen, utan vilken jorden enligt författarna skulle kränga som en leksakssnurra (jordens lutning skulle variera mer – min kommentar). Detta låter lite motsägesefullt med tanke på att det verkar som att jorden faktiskt har kantrat i sitt förflutna trots vår måne, för 800 miljoner år sedan (ref. Maloof et. al. (2006) Combined paleomagnetic, isotopic, and stratigraphic evidence for true polar wander from the Neoproterozoic Akademikerbreen Group, Svalbard, Norway. Geological Society of America Bulletin, v. 118, no. 9/10, p. 1099-1124). En annan fakta att begrunda om gud placerat månen på exakt rätt position till jorden, är att avståndet mellan jorden och månen ökar med 38 mm per år (ref. Chapront et. al.. (2002) A new determination of lunar orbital parameters, precession constant and tidal acceleration from LLR measurements. Astronomy and Astrophysics 387: 700–709).
Det talas även om att jordens perfekta lutning och rotation skapar våra årstider och klimatzoner. Detta är helt riktigt (plus jordens rotering runt solen), men som en liten påminnelse till de bibelkunniga – årstiderna började enligt bibeln efter syndafloden, vilken ”inträffade” för endast 4,500 år sedan. Jordens lutning är mångt äldre än så och härstammar från kollisionen som ledde till månens bildning för ca 4.5 miljarder år sedan.
Under rubriken Kolets och syrets kretslopp måste jag även inflika att syrets intåg via cyanobakteriernas fotosyntes till vår atmosfär var en av de absolut största naturkatastroferna inom livets historia. Syret var livshotande för de flesta levande organismer och endast de syre-resistenta organismerna överlevde.
Visar naturen att det finns en skapare?
Efter detta inledningskapitel kommer rubriken Vem gjorde originalet, med underbara naturbilder och beskrivning av vår fantastiska natur och djur. Det hävdas att eftersom naturen är så fantastisk måste den ha en skapare. Detta argument – att naturen är fantastisk – fungerar exakt lika bra för evolutionen. För en evolutionist är det ännu ett bevis för den otroliga drivkraften bakom naturligt urval. Återigen måste påpekas att evolution inte är en blind process – den är starkt driven av naturlig selektion för den specifika miljön.
Något som det alltid talas om när det gäller skapelseteorin är det fantastiska ögat, hur har något så komplicerat kommit till av ”blinda och slumpmässiga” mutationer? Låt oss tala lite om ögat: Ögat som vi har idag kom inte till över en natt. Begreppet att ”se” eller ”urskilja” började på en mycket enklare nivå; att helt enkelt bara kunna skilja på ljus och mörker. Detta existerar fortarande hos många eukaryota encelliga organismer. En enkel retina utan lins är inte alls oanvändbar, och är klart mycket bättre än ingen retina alls. Denna typ av ögon innehas än idag av många ryggradslösa djur vars omgivning endast kräver att kunna upptäcka faror, men inte kräver detaljer. Det finns många intermediära ögon i naturen, med allt från enkla ljuskänsliga receptorer till mer komplexa, sofistikerade ögon som producerar en detaljerad bild. Rhodopsin, som används i alla djurögon, är ett naturligt förekommande ämne i bakterier. Alltefter miljö, hot och jaktbehov, har ögat utvecklats till alla de specifika former vi ser i naturen idag – möjlighet att se under vatten, rovdjur som kan urskilja sitt specifika offers kamoflage, undervattensdjur med otrolig kontrastförmåga så de kan se sina transparenta jaktoffer, polariserad ljussyn och ultraviolett syn. Allt efter behov. Exemplen är många. Utvecklingen av det moderna ögat var ingen ”blind”, slumpmässig process. Det har varit en långsam process med utrymme för variation efter behov.
Har mutationer skapat bättre livsformer?
I nästa kapitel Evolutionen, myter och fakta sägs det också som ett bevis för skapelseteorin att trots otaliga experiment har man inte lyckats få fram bättre anpassade livsformer än de vi har nu. Först och främst – detta kan också ses som ett bevis på den otroliga kraften bakom naturlig selektion. Så som organismer ser ut och uppträder just nu, är ett resultat av miljoner års utveckling till att vara bäst för den specifika miljön vi lever i nu. Men om man muterade en vanlig flygfågel till att ha simhud mellan tårna och sedan placerade alla dess artfränder i en oflygbar vattenmiljö, skulle den muterade fågeln få en fördel. Det är heller inte helt sant att man inte lyckats få fram mutationer som medför fördelar för organismer. T.ex har bananflugan muterat till längre livstid (ref. Wattiaux, J. M. (1968) Cumulative parental effects in Drosophila subobscura. Evolution 22: 406-421). För alla som tycker om tomater, jordgubbar och majs borde det också stå klart att dessa har muterats fram till att vara sötare. Det har också fåtts fram många mutationer som vi i nuläget kallar missbildande, varav den mest kända är den inducerade mutationen av benutväxt på bananflugans huvud där det normalt finns antenner ref. (Casares et. al. (1997) Control of antennal versus leg developmen in Drosophila. Nature 392:723-726). I bananflugans nuvarande miljö är det allt annat än en fördel, men i en helt annan omgivning, t.ex i en tunnelliknande miljö, är det inte omöjligt att dessa top-placerade ben skulle kunna öka flugans flykt och överlevnad.
Jag är glad att se att mutationer och evolution numer accepteras av Sällskapet Vakttornet vilket står klart i denna tidskrift, även om det dock fortfarande endast accepteras i liten skala. Fortsättningen på evolutionen, att organismer slutligen muterat såpass att de bildat en ny art, accepteras dock inte. Som bevis på att detta är omöjligt sägs att forskningen inte lyckats få fram nya arter. Vad är en art? Var går gränsen från en till nästa? Låt oss t.ex ägna lite tid åt människans bästa vän – hunden. Ta de två av de mest extrema hundarna när det kommer till storlek; Grand Danois och Chihuahua. Tänk dig att en naturkatastrof slog till som slog ut alla hundar förutom Grand Danois i område A, och Chihuahua i område B. Som jag ser det vore det extremt osannolikt att det skulle bli några Grand Chihuahua valpar. Sedan människan började använda vargar som vakthundar för minst 7.000 år sedan har vi avlat fram så olika hundar efter olika behov till den grad att vi ligger på gränsen till att ha fått fram olika arter. Personligen anser jag att om man accepterar naturlig selektion som princip (såsom Sällskapet Vakttornet faktiskt gör), måste man även acceptera att mutationer med tiden ändrar organismer successivt till att bilda nya arter.
Är det sant som Vakttornet skriver att det saknas mellanformer?
På sid 22 talas det om att det saknas mellansteg som talar för evolutionen. Detta är ett helt felaktigt påstående. Inte bara finns det fossil i mellansteg, vi har även levande länkar, såsom Monotremes (Platypus t.ex), primitiva däggdjur, men som lägger ägg och har andra slående likheter med kräldjuren, såsom venom, en cloaca osv. Nästa steg inom levande länkar upp till placenta-bärande däggdjur är Marsupials, såsom känguru och pungråttor, som inte lägger ägg, men deras ungar föds extremt små och utvecklas färdigt i moderns pung. Fossiler visar även att ryggradsdjurens ben och armar kommer från de två fenparen av de lob-fenade fiskarna, av vilken den än levande coelacanth fisken, nära släkting till lungfisken, är mest känd såsom ett ”levande fossil”. De tillhör en grupp kallad Sarcopterygians och dess tidiga ursprung kommer från Devonian eran (416-359 miljoner år sedan). Denna mellangrupp mellan fisk och landdjur hade muskulära fenor med ben, vilka de enkelt kunde ta sig fram med från ett vattenhål till nästa. Fossil från Devonian eran har även hittats i den arktiska delen av Kanada av stora fiskar med gälar och fjäll men med landdjurskaraktär såsom kraftfulla ben med roterande vrister och ankelleder, rörlig nacke och viktbärande revben. Denna fisk, Tiktaalik, var utan all tvekan kapabel av att ta sig upp på land och andas luft på sin väg mellan ett vattenhål till ett annat.
Det äldsta fossilet i mellansteg från vattendjur till landdjur kommer från en reptil, Hylonomus, kommer från Carboniferus eran (360-300 miljoner år sedan) och var det första landdjuret som la ägg och därför inte behövde vara nära vatten för att skydda sin avkomma från att torka ut. Alla landdjur härstammar från en nära släkting till Hylonomus. När det gäller steg mellan landplantor och gröna alger har vi den äggbärande Amborella blomman med en embryosäck som en levande länk mellan blommande plantor och dess föregångare. Tidiga landplantor förökade sig sexuellt via flagellerade simmande spermier, på samma sätt som gröna alger varifrån landplantor tros härstamma från. I den moderna molekylärbiologins tid, tappar dock fossil mer och mer betydelse för att påvisa livets historia och dess utveckling till alla dess former här på jorden.
Livsformer kommer och dör ut, vad visar detta?
Det nämns även att många arter uppstod plötsligt och försvann lika plötsligt. Det är mycket riktigt att t.ex under den Kambriska perioden uppkom många nya vattenlevande arter(detta var innan livet tagits sig upp på land) med skelett, både som inre och yttre skelett (skal). De utvecklades under en tidsperiod av 10 miljoner år. Någon 100%-ig förklaring till detta fenomen finns inte, men troligaste är att när skelett först utvecklades visade det sig vara en enorm fördel både för rovdjur och byte. Varför plötslig uppkomst och död skulle vara ett bevis på skapelseteorin är för mig ett mysterium. Varför skulle en gud skapa ett stort antal arter för att sedan plötsligt ändra sig och ”ta bort dem”? Mer troligt är väl att organismerna utvecklades till olika arter (fossil i mellanformer finns), men miljön förändrades och dessa varelser kunde inte längre föröka sig med samma hastighet som de dog. Varför skulle en gud till exempel ta död på 96% av jordens alla djur och växter som skedde för ca 250 miljoner år sedan under Permian och Triassic perioden? Detta skedde via en global kedjereaktion på enorma vulkanutbrott i Sibiren, vilket gjorde vår planet till en obeboelig plats för 96% av alla levande organismer. Livet har aldrig varit så nära att fullständigt dö ut som då. Om denna förödande naturkatastrof och en guds tanke bakom nämns inget.
Kan växtlighet finnas i tusentals år utan solljus?
Kapitlet Vetenskapen och skapelseberättelsen som börjar på sidan 24 är så motsägelsfullt att jag uppmanar läsaren att läsa och begrunda själv. Håll här även i minnet att plantor av alla de slag enligt bibeln skapades på andra dagen, medan solen inte kom till att lysa på jorden förrän tredje dagen. Oberoende hur lång en dag är (om detta tvista de bibeltroende) kan växterna omöjligt ha överlevt utan sin energi solljuset varav fotosyntesen är helt beroende.
Innebär evolutionsteorin att vi inte behöver ta ansvar för våra liv?
På sidan 29 hävdas även att evolutionstroende har all anledning att leva efter mottot ”Låt oss äta och dricka, för imorgon skall vi dö”. Detta kunde inte vara längre från sanningen. Eftersom vi som tror på evolutionen är övertygade om att jordens framtid ligger i våra händer, inte guds, har vi all anledning, mer än de gudstroende, att ta ansvar för vårt beteende för att hålla naturen frisk för våra kommande generationen. Vi har ingen gud som kan rädda oss. Dock, om vi misslyckas, står inte jordens framtid på spel – bara homo sapiens – och de organismer vi drar med oss.
Broschyren LIVETS UPPKOMST
Den andra tidskriften, Livets Uppkomst, är lite svårare att kommentera eftersom den i stora drag är en informationsupplaga om hur cellen fungerar på mikrobiell och molekyälär nivå. Det är fint och lättförståeligt skrivet och illustrationerna är väldigt talande. Igen – att naturen är fantastisk är i sig inte ett större bevis för en skapare än för naturlig selektion. På sidan 3 uppmanas alla att ta reda på fakta och därefter själv bestämma vad som verkar troligast – skapelsen eller evolutionen. Jag håller å det starkaste med. Något som då kan vara bra att hålla i minnet är alla ”missar”, såsom genetiska och kromosomala diagnoser (t.ex Downs syndrom), missfall, medfödd döv och blindhet osv. Man skulle kunna vänta sig mer från en allsmäktig och vis skapare. Inom evolutionens ramar kommer det dock alltid att ske, dock med låg frekvens, eftersom just mutationer är vårt sätt att evolvera.
Något annat som aldrig tas upp inom skapelsens paradnummer är naturens mörka baksida: lejonhanar som dödar lejonungar i sin nyintagna grupp, isbjörnshanar som dödar och äter isbjörnsungar, unga delfinhanar som grupperar sig och utför gruppvåldtäkt på ensamma delfinhonor och håller dem som sexslavar. Detta kan inte förklaras med en allsmäktig och vis gud, men kan enkelt förklaras med evolutionens strävan efter egen avkomma. Lejonhanen dödar lejonungar från den förre hanen, de unga delfinhanarna är för unga för att på egen hand ställa sig in hos honorna och har istället utvecklat ett annat sätt att skaffa sig avkomma och öka sin fitness. Naturen är inte alltid vacker, men om man ser den från evolutionens perspektiv faller alla bitar på plats. Andra exempel på biologiska fakta som jag heller inte kan se en kreationistisk förklaring till är att människans och schimpansens gener för C-vitaminsyntes är förstörda på exakt samma ställe.
Är inte detta ett tecken på att vi kommer från samma förfader, vars C-vitaminsyntes blivit avbruten? Och jag kan absolut inte se en kreationistisk förklaring till att vi människor har kvar rester av gener som användes för att bilda äggula hos våra äggläggande förfäder.
Angående steget från prokarytoa till eukaryota celler står det på sidan 8 med en anda av överraskning att ”Många lär faktist ut att några enkla prokaryota celler under flera miljoner år slukade andra celler, men utan att smälta dem”. Låt mig säga att den här teorin ligger på en helt annan nivå än ”många lär faktiskt ut”. Det är inom vetenskapen helt vedertaget att det var så livet gick från enkla prokaryoter till mer komplexa eukaryoter. Detta var speciellt viktigt vid den stora syre-katastrofen när större anaeroba (kan ej bryta ner syre) celler slukade mindre, aeroba (kan bryta ner syre) celler. Dessa mindre celler var nu kritiska för de större cellernas överlevnad och de som behöll de aeroba cellerna intakta istället för att metabolisera dem för näring, överlevde eftersom de aeroba cellerna kunde bryta ner det giftiga syret och omvandla det till energi. Dessa nya små engulferade celler (prokaryoter) blev vad vi idag kallar mitokondrier och kloroplast (i de fall där värdcellen tog upp blågröna alger).
Studier av mitokondrier och kloroplast visar klart att dess innermembran är långt mer likt den prokaryota uppbyggnaden är den eukaryota. De har också sitt eget, cirkulära, DNA och RNA och delar sig via fission precis som bakterier gör, oberoende av värdcellens cellcykel, vilket också pekar mot ett prokaryotiskt urpsrung. Det endosymbiotiska ursprunget av mitokondrier och kloroplaster stöds även av andra likheter mellan prokaryoter och dessa två organeller:
• deras storlek och form är lik prokaryota celler
• dess cirkulära DNA (som dessutom saknar de karaktäristiska eukaryotiska histonerna) sitter fast vid dess innermembran, liksom hos prokaryoter.
• deras ribosomer har prokaryotisk storlek
• de går rakt i stigande led till efterkomman, utan att ha duplicerats via kärnDNAt.
Den encelliga anaeroba eukaryoten Giardia liamblia har pekats ut som mellanlänk mellan prokaryoter och eukaryoter bland annat för att den saknar mitokondria. Experiment har också visat att den för eukaryotiska celler har den ovanliga egenskapen att via endocytos kunna ta in particlar utifrån, vilket skulle kunna gjort det möjligt att ta in en aerob prokaryot (nuvarande mitokondrier i övriga eukaryoter). Giardia saknar även andra organeller som övriga högre eukaryoter har, såsom till exempel Golgi apparaten. Sekvensen av dess ribosoma RNA är också mer likt det prokaryotiska än motsvarande av någon annan eukaryot. Allt sammantaget, är Giardia evolutionärt närmre prokaryoter än någon annan eukaryot är, vilket kan tydas som att den är en av den första medlemmen av den eukaryotiska linjen.
Hur började livet?
I tidskriften talas det också om att ingen har kunnat bevisa hur själva livet uppkom, så därför måste det komma från en gud. Lite torftiga bevis för en gud kan man tycka, men det är upp till var och en. De flesta forskare tror dock att livet har börjat med den enkla formen av genetiskt arv – Ribonukleotidsyror (RNA) som funnit affinitet för varandra. Det vi inte vet är hur de vid en tidpunkt började kopiera sig själva. När väl det hänt hade vi liv. Spekulationen det talas om på sid 6 att liv kommit till jorden i form av bakterier eller andra molekylärbiologiska molekyler via meteorer från yttre rymden är just bara en spekulation, baserad på mikrob- aminosyror och DNA liknande rester på meteorer som kraschat på jorden, samtidigt som vi sett mikrober överleva rymdfärder (t.ex bakterier som överlevt resan till och från månen utanpå rymdskepp). Så länge vi inte har exakta bevis för exakt hur livet uppstod är alla vägar öppna – till skillnad från skapelseteorin som sätter på skygglapparna.
Vad menade Michael Rose egentligen?
På sidan 22-23 påstås det att forskarna kommit fram till att livet inte längre anses komma från ett gemensamt ”ur-liv” och till stöd för detta citeras min vän, evolutionsbiologen Michael Rose, sägandes att Livets träd begravs under respektfulla former och att hela vår grundläggande syn på biologin behöver förändras. Om man läser den ursprungliga artikeln står det fullkomligt klart att han inte pratar om att lägga ner hela iden om livets ursprung. Vad Michael Rose säger är att det i livets historia, och speciellt när livet endast var mikroorganismer, förekommit mycket mer genöverföring mellan olika organismer än man trott tidigare, att Livets träd är mycket mer komplicerat än DNA som passerar från modercell i rakt led till dottercell som det tidigare beskrivits. Utöver denna genöverföring, har DNA också överförts mellan olika arter på olika grenar inom Livets träd med en sådan hög frekvens att det är svårt att skilja en typ från en annan. Detta är anledning till Michael Rose säger att Livets träd måste ritas om, mer som ett ”Livets nät”.
Hela artikeln kan läsas på http://www.guardian.co.uk/science/2009/jan/21/charles-darwin-evolution-species-tree-life.
Saknas det fossila länkar?
Sidan 27-29 talar om bristen på fossil som länkar en art till en annan. Detta är heller inte sant.Varje gång jag hör detta från skapelsetrogna suckar jag. Det finns många efterlämnade fossil och skelett som klart visar på dessa mellanlägen. Det är endast en fråga om man vill se dem eller inte. Om du är intresserad av länkar inom hominid och homo släktet, läs gärna min review till Sällskapet Vakttornets bok Liv –ett resultat av skapelse eller evolution.
Både i ovan nämnda bok och i denna tidskriftsupplaga av Sällskapet Vakttornet förlöjligas neandertalarna (Homo neanderthalensis) såsom vara endast vanliga människor, trots att moderna DNA tekniker visar att de väsentligt skiljer sig från oss. De var sin egen art, inte en förfader till oss och de dog så småningom ut. De överlappade dock med Homo sapiens i Europa och Mellanöstern för en tid och nyliga DNA-resultat har visat att den moderna Homo sapiens (vi) till och med har några sekvenser neandertalDNA, vilket tyder på viss, om än liten, blanding av de två! (sammanfattning av denna studie kan läsas på http://news.nationalgeographic.com/news/2010/05/100506-science-neanderthals-humans-mated-interbred-dna-gene/).
Är bibeln vetenskapligt korrekt som det påstås?
Tidskriften avslutar med rubriken Är det naivt att tro på bibeln? och frågar ”Blev du förvånad när du läste i den här broschyren att det som står i Bibeln är vetenskapligt korrekt?” Jag måste säga att jag tappade hakan när jag läste detta påståendet. Bibeln är vetenskapligt korrekt? Var? Man blir konfunderad för mindre. Först ägnas det otroligt mycket utrymme åt att peka ut hur man inte kan lita på vetenskapen, sedan sägs det i nästa andetag, i ett slags falsk triumf, att Bibeln och vetenskapen går hand i hand. Jag skulle rekommendera att följa förslaget på sidan 3 – Undersök och skaffa dig en egen uppfattning.
Av: Camilla Rang
Länk till forumtråd med frågor och kommentarer till författaren