Trots överväldigande bevis för att Jerusalems förstöring ägde rum 587/586 f.v.t. så hävdar Jehovas vittnen att den inträffade ca 20 år tidigare år 607 f.v.t. Denna lära är central inom Jehovas vittnen eftersom de tror att den period i Bibeln som kallas ”hedningarnas tider” började 607 f.v.t och slutade 1914 v.t. Detta år skulle Guds Rike upprättats i himmelen och tre och ett halvt år efteråt, 1918 skulle Gud ha utvalt Jehovas vittnen som sitt folk, och de ensamma skulle representera honom på jorden.
Skulle 607 f.v.t vara fel så skulle inte något speciellt ha inträffat 1914 v.t. utan det skulle bara vara ett år bland många som utgör vår historia. Hela auktoriteten för Jehovas vittnen står och faller med detta årtal. Om ”hedningarnas tider” inte startade 607 f.v.t skulle de inte löpa ut 1914 v.t. och följaktligen skulle Gud inte ha valt ut något folk 1918 v.t.
I Vakttornet för 1 oktober och 1 november försöker man ifrågasätta de historiska uppgifterna som visar att det var 587/586 f.v.t som Jerusalem föll. I artikeln så presenterar man inte ett enda bevis för att Jerusalem föll 607 f.v.t utan man försöker få det att framstå att forskare är osäkra på om det verkligen var 687/586 f.v.t som Jerusalem förstördes. I en tidigare artikel så kunde vi påvisa att Vakttornet ägnat sig åt avancerat citatfusk. De forskare som citerades tog bestämt avstånd från hur Vakttornet hade använt sig av deras citat.
Vilka alternativa förklaringar finns för de ”sjuttio åren”?
Det finns två olika förklaringar till vad som menas med de ”sjuttio åren”. Den ena är att detta uttryck avser den tid som Babylon skulle ha makten och Juda tillsammans med andra folk skulle vara Babylon underdåniga. I stort sett skulle denna tiden avse perioden 609 – 539 f.v.t. Den skulle starta i och med att Babylon började underkuva folken runt Juda och avslutas med att Babylon föll 539 f.v.t. Vakttornet hävdar att de sjuttio åren avser den tid då Jerusalem låg öde och då judarna var i fångenskap i Babylon. Perioden skulle sluta 537 f.v.t i och med att judarna fick återvända till Jerusalem. De skulle då ha börjat 607 f.v.t och man menar då att det måste vara det året som Jerusalem förstördes. I Vakttornet för 1 oktober 2011 så framhåller man att Bibeln klart och tydligt anger att Jerusalem föll 607 f.v.t. Är detta sant? Innehåller Bibeln en historisk redogörelse som kan visa att Jerusalem föll 607 f.v.t?
Vi skall nu gå igenom vad de enskilda texterna i Bibeln säger. Vi skall ha samma utgångsläge som Jehovas vittnen har och för en stund betrakta Bibeln som Guds ord, vars ord skall vara avgörande i denna fråga. Och vi ska ställa oss frågan om Bibeln klart visar att judarna var fångar i Babel under sjuttio år och att Jerusalem låg öde under denna tid.
Denna genomgång av Bibelns texter baserar sig från följande publikationer
*Gentile times reconsidered av Carl-Olof Jonsson, 1998. Carl-Olof är en f.d. äldste som 1983 publicerade en avhandling om Jerusalems förstöring.
* Vakttornet för 1 oktober 2011
* Three Dissertents av Greg Stafford.
Greg Stafford är ett intellektuellt Jehovas vittne och 1998 publicerade han en bok som hette Jehovahs Witness defended. I denna bok försvarar han en rad av sällskapets läror på ett bättre sätt än vad Vakttornet själv har gjort. 2004 kom Greg Stafford ut med sin bok Three Dissertations on the Teaching of Jehovah´s Witnesses. Här tar han bland annat upp Jehovas vittnens kronologi och tittar närmare på bibeltexterna som Jehovas vittnen använder för att försvara 607 f.v.t.
De sjuttio åren nämns på sex ställen i Bibeln och vi skall se vad som egentligen står där. Dessa ställen är:
* Jeremia 25:10-12
* Jeremia 29:10
* Daniel 9:2
* 2 Krönikeboken 36:20-21
* Sakarja 1:7-12
* Sakarja 7:1-5
Jeremia 25:10-12
Jeremia 25:10-12 (1917 års reviderade översättning)
”Jag skall bland dem göra slut på rop fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop på brud, på buller av kvarn och ljus från lampa. Ja, hela detta land skall bli ödelagt och förstört, och dessa folk skall vara Babels konung underdåniga i sjuttio år. Men när sjuttio år är till ända, skall jag hemsöka kungen i Babel och folket där för deras missgärning säger Herren och hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för evig tid.”
Vad är det som sägs här
a) Juda land skulle ödeläggas
b) Inte enbart judarna utan också ”dessa folk” skall vara Babylons kung underdåniga under sjuttio år
c) När de sjuttio åren är till ända skall Gud hemsöka kungen i Babel
Vilken tidsrymd avser de sjuttio åren? Vakttornet menar att de avser perioden 537 – 607 f.v.t och hävdar detta i artikeln från 1 oktober 2011. Ingenstans i Jeremia 25:10-12 sägs det att judarna skall vara fångar i Babel under sjuttio år. Det som sägs är att de skulle vara Babels kung underdåniga under denna tid, vilket stämmer ganska bra med att 18 år innan Jerusalem förstördes, så erövrades staden av babylonierna, och judarnas underdånighet började. Om de sjuttio åren skulle avse fångenskapen i Babylon, så hade ju det varit en period av underdånighet på närmare nittio år och inte sjuttio.
Denna profetia gällde också inte enbart judarna, utan i vers 9 talas det om att dessa ord också gällde folken runt omkring Juda ”och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, liksom över alla folken här runt omkring”. Dessa folk som omtalas här blev också erövrade av Babylon och de blev lydriken under Babel. De sjuttio åren skulle också gälla dem. Vakttornet har så vitt jag vet aldrig sagt att även dessa folk blev fångar i Babylon under sjuttio år.
Vad skulle nu hända då de sjuttio åren skulle ta slut? Jo, det sägs att ”när de sjuttio åren är till ända skall jag hemsöka kungen i Babel och folket där….” Problemet är att 537 f.v.t så fanns det inget att hemsöka, utan Babels kung blev hemsökt två år tidigare eller 539 f.v.t då Babylon erövrades av Persien. Att hemsöka en krossad kung verkar lite långsökt.
Greg Stafford behandlar Jeremia 25:10-12 och i stort sett håller han med Carl-Olof Jonsson. Han säger ”Därför, erbjuder denna text inget odiskutabelt stöd för Vakttornets tolkning av de sjuttio åren av ödeläggelse för Juda land..” (sid 243). Greg Stafford menar dock att man eventuellt kan tolka texten som att den talar om en sjuttio-årig fångenskap och inte en sjuttioårig underdånighet. Han sammanfattar det med att man inte kan dra någon slutsats utan att det är upp till varje individ att tolka texterna. Han framhåller dock att stödet för Carl-Olof Jonssons tolkning är starkare än för Vakttornets tolkning. Personligen tycker jag att mycket talar för att denna period inte kan tolkas som perioden 537-607 f.v.t.
Jeremia 29:10
Jeremia 29:10 enligt svensk folkbibel: “Ty så säger HERREN: När sjuttio år har gått för Babel skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats.”
I denna vers verkar de sjuttio åren avse perioden för Babels överhöghet och inte längden på judarnas fångenskap. Nya världens översättning använde tidigare dock prepositionen ”i Babylon” och anger härigenom att fångenskapen skulle vara sjuttio år i Babylon. Återigen menar Vakttornet att de sjuttio åren avser perioden 537-607 f.v.t
I 1 oktobernumret sägs det att de sjuttio åren skulle vara ett strängt straff från Gud och att det skulle vara riktat mot Juda och Jerusalem.
Vakttornet 1 oktober 2011 sid. 27
Man klipper ganska friskt i citatet och man får intrycket att efter sjuttio års fångenskap så skall Jerusalem återuppbyggas, men även den reviderade NW översättningen talar om att de sjuttio åren är ”för Babel” och anger att de sjuttio åren inte har något med längden på judarnas fångenskap utan längden på deras underdånighet under Babel. Ledande forskare avfärdar att propositionen (hebreiska ”le”) i detta sammanhang kan avse i Babylon. Det finns ett antal forskare i Norden som i privata brev till Carl-Olof Jonsson sagt bland annat:
Professor Trygge Mettinger, Lunds universitet: ”…vad vi har här är utan tvekan ett ‘dativus ethicus’ för Babel”.
Dr. Tor Magnus Amble, universitet i Oslo: ”Prepositionen ‘le’ avser till eller för. Vid sidan av ett fåtal bestämda uttryck, så har det inte någon syftning på belägenhet, och i varje fall inte här…… denna översättning måste bli ‘för Babel‘”
Den svenske forskaren Seth Erlandsson, som bland annat är en av de ansvariga för den svenska folkbibeln säger i ett brev daterat 4 april 1991 till Carl-Olof Jonsson att: “‘Le’ i detta fall omöjligen kan översättas med ‘i Babel’ utan måste vara ‘för Babel’”.
I sin bok tar Greg Stafford upp ett antal exempel på att prepositionen ”le” kan betyda ”i”. Han sammanfattar sina synpunkter med att säga: ”Hur som helst, med hänsyn till den osäkerhet som finns i samband med ordet ”le” i Jeremia 29:10, så kan ingen säker uttala sig om det avser ”i” eller ”för”. Baserat hebreiska språkvetenskapen, så kan de sjuttio åren av Jeremia, avse en period av fångenskap eller en period av Babylonisk överhöghet, eftersom ingen uttryckt mening av fångenskap eller underdånighet under Babylon är speciellt knuten med ”le” i detta stycke.” Sid. 248
Man kan nog hålla med Greg Stafford i hans resonemang, det kan finnas en möjlighet att det avser i Babel, även om forskarna inom hebreiska språket anser det osannolikt. Det som däremot är helt förkastligt är att hänvisa till detta skriftställe och påstå att Bibeln klart och tydligt talar om att judarna skall vara fångar i Babel under sjuttio år. I sin bok anser Greg Stafford att lika mycket talar för Carl-Olof Jonssons tolkning som Vakttornets tolkning.
Det är intressant att se att i den reviderade NW-översättningen, som utgavs 2003 på svenska, så har man använt sig av uttrycket ”för Babel”, vilket tyder på att även Vakttornet håller med om att de sjuttio åren avser Babylon och inte längden på någon fångenskap. Man kan också lägga märke till att när Vakttornet 1 oktober 2011 citerar denna text så använder man sig inte av den reviderade NW-översättningen, eftersom även den talar om ”för Babel”. Personligen tycker jag att stödet för tanken att de sjuttio åren avser Babylon självt och inte någon längd på en fångenskap verkar mer rimlig.
Daniel 9:2
”I dennes förste regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som Herren hade angett för profeten Jeremia, när han sa att han ville sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg i ruiner.” I denna text säger Daniel att han hade läst vad Jeremia hade skrivit. Troligen är det de ovan angivna ställena som Daniel läste. Denna text kan man tolka på två sätt. Det första är att perioden på sjuttio år gällde Babylon och i och med att Babylon föll så kunde judarna befrias och börja bygga upp Jerusalem igen. Jerusalem skulle alltså liga i ruiner fram till dess att de sjuttio åren för Babel gått till ända, först därefter kunde staden byggas upp igen. Denna tanke stöds av flera bibelöversättningar av Jeremia 29:10 t.ex. NRSV ”Only when Babylon´s seventy years are completed will I visit you, and I will fulfill to you my promise and bring you back to this place”. Daniel såg att de sjuttio åren för Babel hade slutat och nu kunde Jerusalem återuppbyggas.
Den andra tolkningen är att Jerusalem låg i ruiner i sjuttio år, även om Daniel inte säger att det är Jerusalem som skulle ligga i ruiner i sjuttio är, så kan man få den uppfattningen. Greg Stafford påpekar att de sjuttio åren i Daniel 9:2 inte är sammanlänkade med någon underdånighet under Babel utan endast i samband med ödeläggelsen av Jerusalem. Han säger också att Daniel uppenbarligen har läst Jeremias bok och att man måste ta hänsyn till vad som sägs där. Han säger dock klart att det finns inget entydigt svar på hur vi skall tolka Daniel 9:2. Greg Stafford säger också: ”Helt klar hänvisar Daniel till Jeremias profetia, och som vi diskuterade ovan under Jer 25:10-12 och Jer 29:10 kan dessa stödja båda synpunkterna. Jer 25:10-12 ger ett starkare stöd för Jonssons tolkning än det gör för Vakttornets tolkning, medan Jeremia 29:10 kan anses som ‘oavgjord‘” sid 251.
2 Krönikerboken 36:20-21
”Och dem som hade undsluppit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev tjänare åt honom och åt hans söner, tills perserna kom till makten, för att Herrens ord genom Jeremias mun skulle gå i uppfyllelse- alltså till landet hade fått gottgörelser för sina sabbater. Ty medan det låg öde hade det sabbat- tills sjuttio år hade gått till ända.”
Även här finns hänvisningen till Jeremia och där talas det om sjuttio år med avseende på den tid som Juda skulle vara under Babylons styre, Det verkar som om de sjuttio åren hade gått ut 539 då Babylon föll för perserna.
Det som sägs i denna text är att medan landet låg öde så hade det sabbat. Det talas inte om hur länge landet hade sabbat, utan endast om att det hade sabbat till dess att de sjuttio åren tagit slut.
Vakttornet menar dock på sidan 27:
Man säger att ”av allt att döma markerar den här händelsen början av de sjuttio åren”, det behöver det inte alls innebära. Läser vi t.ex. Jer.25:11 i 1917 års svenska översätning sägs det ”…när sjuttio år har gått till ända…”
Dessa ord av Jeremia uttalades några år innan Jerusalem förstördes. Om man säger att något måste först ”gå till ända” så innebär det väl att det redan har börjat? Man kan lika gärna mena att de sjuttio åren började i Nebukadnessars första regeringsår då Juda och Jerusalem blev underdåniga under Babel. Greg Stafford sammanfattar sina tankar kring detta skriftställe så här:
”2 Krön:36:21-22 berättar för oss att landet höll sabbat medan de var ödelagt ’tills sjuttio år gått till ända’ Här igen, liksom i fallet med Daniel 9:2 möter vi (det hebreiska) uttrycket ‘mal’ot’ ‘att uppfylla’. Avser detta uttryck längden på den tid som Jerusalem skulle vara öde, eller avser det den period av Babylonisk överhöghet, efter vilken Jerusalems förödelse skulle ta slut? 2 Krön 36:20-21 ger helt säkert stöd för Jonssons uppfattning, eftersom det hänvisar till att tjäna Babels kungar ‘fram till styret av de persiska kungarna'”.
Vakttornets argument för att de sjuttio åren slutade 537 f.v.t
Vi måste först konstatera att med utgångspunkt enbart från Bibeln, så kan inget årtal över huvud taget anges. Bibeln har inte någon referenspunkt, som oberoende av historiska källor gör att man kan
ange ett årtal. Om det t.ex. i Bibeln hade stått att i kung NN första regeringsår på andra dagen i den tredje månaden så inträffade en solförmörkelse i Jerusalem mellan den 12 och 14:e timman. Ett sådant uttalande skulle innebära att man kunde med bestämdhet säga när kung NN regerade. Tyvärr så finns inga sådana texter.
I Vakttornen från 1 oktober och 1 november så förkastar Vakttornet de kilskriftstexter som finns samt de astronomiska dagböckerna och menar att man inte kan lita på dem. De finns tusentals av kilskriftdokument som stöder de traditionella dateringarna kring dessa årtal. Alla dessa dokument förkastas av Vakttornet som otillförlitliga. Efter att ha gjort det tar Vakttornet fram en kilskrifttext och menar att den kan bevisa att Babylon föll 539 f.v.t Vakttornet förkastade de astronomiska dagböckerna som finns i ett hundratal bevarade lertavlor och menar att man kan inte lite på dem. Därefter tar man fram en tavla som innehåller astronomiska redogörelser och vill använda den som bevis. Hur pass objektivt är ett sådant urval?
I själva verket är årtalet 537 baserat på den babyloniska kronologin, en kronologi som gör att man kan räkna ut när Babylon föll och när judarna kunde återvända. En kronologi som leder oss fram till 537 f.v.t och som sedan Vakttornet använder för att stödja 537 men som i nästa andetag helt förkastar som opålitlig. Det finns två texter till som talar om de sjuttio åren och som Vakttornet av förståliga orsaker inte tar med.
Sakarja 1:7-12
Sakarjas bok skrevs efter att judarna hade kommit tillbaka från fångenskapen i Babylon. Även i detta skriftställe nämns tidsperioden sjuttio år; ”På tjugofjärde dagen i elfte månaden det är månaden Sebat i Darajaves andra regeringsår, kom Herrens ord till Sakarja….Hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer. Du har ju varit vred på dem i sjuttio år.”
Här finns en exakt tidsangivelse, och eftersom Darius eller Darajaves andra regeringsår var 520/519 f.v.t så kan denna händelse dateras till ca 15 februari 519 f.v.t. Även Jehovas vittnens egen uppslagsbok ”Insight” anger att Darius andra regeringsår inträffade 520 f.v.t (se sidan 583). Om nu Herren hade varit vred på judarna under sjuttio år, när hade denna ”vrede” börjat? Jo, sjuttio år innan eller ca 589 f.v.t. Det är det året som belägringen av Jerusalem började och den skall ha pågått under 18 månader. Att denna tidsperiod då Gud var ”vred” på sitt folk fortfarande pågick skall även framgå av den hebresika texten. En av Sveriges främsta experter på hebreiska, Seth Erlandsson, säger i ett privat brev till Carl-Olof Jonsson att det bokstavligen står ”dessa sjuttio år”, vilket visar att det fortfarande pågick. Om Vakttornets tolkning skulle varit sann så skulle Guds vrede ha varat under nittio år. Om man däremot inser att Guds vrede mot judarna började 589 f.v.t i och med att belägringen av Jerusalem började, så stämmer bibelns skildring helt med den historiska forskningen.
Sakarja 7:1-5
”Och i Kung Darajaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja på fjärde dagen i nionde månaden, det är Kisleu. Ty från Betel hade då Seraser och Regem-Melek med sina män blivit sända att be inför Herren Sebaots hus och profeterna följande ”Skall vi i fortsättningen hålla gråtodag och späka oss i femte månaden, som vi gjort nu i så många år. Så kom Herrens Sebaots ord till mig, han sade ”säg till allt folket i landet och till prästerna. När ni nu under sjuttio år har hållit faste- och klagodagar i femte och sjunde månaden…..”
Detta händer i Darius fjärde regeringsår eller 517 f.v.t. Judarna hade hållit en minneshögtid i sorg efter Jerusalems förstöring. Nu uppstod frågan om man skulle fortsätta att minnas denna sorgedag. Man säger också att man hållit denna sorgehögtid under sjuttio år. Om man år 517 f.v.t har hållit denna sorgehögtid under sjuttio år, när började den då? Jo, 587 f.v.t. Vi ser återigen att bibelns skildring inte skiljer sig från de arkeologiska upptäckterna, däremot är dessa skriftställen ett grundskott mot Vakttornets kronologi. Greg Stafford tar inte upp något av skriftställena i Sakarja.
Sammanfattning
Min personliga uppfattning är att de två ställena i Jeremia som nämner de sjuttio åren, helt klart avser längden på underdånigheten under Babel, inte någon längd på Jerusalems ödeläggelse. Skriftställena i Daniel och 2 Krönikeböckerna kan tolkas på båda sätt, medan de två skriftställena i Sakarja helt klart visar att de sjuttio åren började 587 f.v.t
Vakttornet har mycket svårt att anpassa sin lära till fakta och bibeln. Att påstå att Bibeln klart och tydligt visar at Jerusalem föll 607 f.v.t är en förvanskning av fakta. Greg Stafford försökte få Vakttornet att anpassa sin lära efter verkligheten men till slut gav han upp och lämnade organisationen 2008.
Roger Carlsson – 26/8 2012
Vill du vara med och debattera artikeln? Klicka här