Intervju med Emma Massey som växte upp i den okända sekten Two-by-two:s i Canada och Sverige.

– Först måste man välja att man vill följa … ja, Jesus … och det får man göra hur ung som helst. Och när man väl har valt måste man delta i mötena eller gudstjänsterna och predika själv, eller vad man ska kalla det, 1 timma varje söndag och onsdag. Även barnen. Sedan är det vuxendop när man har varit med ett tag. Så länge du har valt men inte döpt dig så kan du alltid lämna. Men när du väl har döpt dig då har du tagit båda fötterna upp på stegen och då går det inte att gå tillbaka…

 

 

Intervjun är gjord av Kjell Eriksson och publicerades i Humanisternas medlemstidning Humanistinfo nr 2/2009

 

Vem är Emma?

– Du heter Emma Massey, varifrån kommer namnet?
– Det kommer från Irland, farfar emigrerade därifrån till Kanada. Min pappa kom till Sverige 1973, mamma var svenska, jag är född i Sverige och sen har jag bott både här och i Kanada under uppväxttiden, pendlat fram och tillbaka.
Emma har alltså gått i skola växelvis i Kanada och i Sverige. Till sist valde hon Sverige och kompletterade till en svensk studentexamen och fortsatte på universitetet. Nu är hon sjuksköterska.

 

En okänd sekt

– Heter sekten du var med i two-by-two’s?
– Ja, fast den har egentligen inget namn. Dom säger att uttrycket kommer direkt från Jesus för någonstans i bibeln står det att han skickade ut sina lärjungar två och två och det är därifrån det kommer. Men det är inte vad de själva kallar sig. De kallar sig ingenting för det finns bara sanningen – sanningen kallar de sig – men de säger inte att det är ett namn. Det ÄR sanningen!

Den officiella bilden är att sektens traditioner sträcker sig ända tillbaka till Jesus och hans ord till lärjungarna att de skulle gå ut två och två. Där startade deras kyrka och man ser ner på andra religioner som har en grundare. Men fakta visar att sekten grundades av William Irvine i slutet av 1800-talet. Officiellt har sekten ingen ekonomi. De som går ut två och två har ingen inkomst. De lever på medlemmar som de bor hos. Om man inte är predikant har man skyldighet att ställa upp med husrum och mat. Men det visade sig att sekten hade bankkonton och oljeaktier i Kanada. Gamla övertalades också om att skriva över sina testamenten.

– Finns sekten i Sverige?
– Ja, och jag känner alla som är med. Uppåt ett hundratal spridda över landet, de flesta i Stockholm. Varje sommar har dom konferenser eller läger för alla vuxna och barn. I Kanada är lägren jättestora, tusentals deltagare.
– Vad gör den här lilla klicken på en sådan konferens?
– För det första är de obligatoriska. De kallas möten fast det är ju egentligen gudstjänster som är på 2,5 timmar var, 3 gånger om dan, morgon, middag och kväll. Man campar och går på mötena … det är som en intensivkurs liksom. Alla predikanter från Sverige, kommer dit och även utomlands ifrån, och håller predikningar och så sjunger man.

Uppväxten i sekten

– Först måste man välja att man vill följa … ja, Jesus … och det får man göra hur ung som helst. Och när man väl har valt måste man delta i mötena eller gudstjänsterna och predika själv, eller vad man ska kalla det, 1 timma varje söndag och onsdag. Även barnen. Sedan är
det vuxendop när man har varit med ett tag. Så länge du har valt men inte döpt dig så kan du alltid lämna. Men när du väl har döpt dig då har du tagit båda fötterna upp på stegen och då går det inte att gå tillbaka. Men jag har både valt in mig och det gjorde jag när jag var … ganska gammal, jag var nog 10 eller kanske 11, och sedan döpte jag mig när jag var kanske 15. Då hade jag ju ändå varit med såpass länge, det var ju 5 år.

Precis som i många andra sekter tar man hand om eventuella brott inom församlingen. När Emma var 12 år kom en frisinnad faster och förmanade Emma och hennes systrar:
– Nu har vi fått en ny arbetare och om han så mycket som tar på er på nåt konstigt sätt eller ni känner att nånting är konstigt så ska ni säga till mig med en gång!
Det visade sig vara en känd pedofil som bara blev omplacerad. Fastern kände till honom genom släkt på orten varifrån han kom.

– Uppstod det då nå’n konflikt i skolan med till exempel skapelseberättelsen?
– Nej, skolan i Kanada ser inte annorlunda ut. Men i sekten fick vi lära oss att se ner på världen. Tidigt fick vi inpräntat att lärare och andra utanför sekten ljög. Det som inte överensstämde med sektens livssyn skulle vi ”skärskåda” och betrakta som satans verk. Enligt nån
bibelpassage skulle vi hålla uppe en barriär mellan oss och världen. Det är en del i lidandet att leva. Men det var samtidigt inte rätt att isolera sig från världen. Vi skulle istället leva i samhället men ändå inte vara en del av det. Vi fick alltså en väldigt skev livssyn och en enorm misstro mot världen.

– Du gjorde alltså ditt val i 15-årsåldern och då var du övertygad om att det var det rätta? Hur långt fram i livet började du sedan tvivla? Eller vad var det som gjorde att du började se något annat?
– Jag tvivlade nog … jag har alltid varit en ifrågasättande person så jag tror att jag hela tiden insåg att det här kanske inte stämmer, men om det stämmer så är det ändå bäst att vara med för är man inte med då hamnar man ju i helvetet. Tvivel sågs som satans makt över människan. Man var alltså besatt av djävulen och du kan kanske ana villka otroliga skam- och skuldkänslor det skapade.

Uteslutningen

Emmas pappa var en högt uppsatt predikant med insikt i sektens ”affärer”.
– Från början var min pappa en väldigt trogen medlem i kyrkan. Jag vet inte när det började egentligen men ju mer ett sån’t samfund växer desto större möjlighet blir det ju för korruption. Han upptäckte ekonomiska oegentligheter. Han upptäckte också pedofilhärvor, våldtäkter och att mammor, som lämnade sekten, fråntogs vårdnaden om sina barn. Han skrev mejl om problemen till folk i sekten över hela världen. Till slut blev det ohållbart, för sekten kunde inte bemöta hans kritik, och under sommarlägret 2001 slängde de ut honom under dramatiska former.

Direkt efter uteslutningen tappade Emma fotfästet och hamnade i ett väldigt självdestruktivt beteende. Hon tappade både vikt och hår. Livet hade ju inte längre någon mening eftersom uteslutningen innebar raka vägen till helvetet. En sektidentitet upptar en stor del av personligheten och nu var den försvunnen. Vid 18 skulle hon hitta en ny. Tron kom och gick. Fanns gud hos Baptisterna, i
Smyrna eller Svenska kyrkan? Hon hade personliga samtal med alla samfunden men ingen kan komma ifrån att de står för samma förbud!

– Men plötsligt kunde jag tänka fritt själv! Jag var inte längre beroende av gud för att hitta det goda i människan. Och världen var inte längre statisk. Jag var bara så rädd att jag om tretton år skulle vakna upp och konstatera att nu var det fel igen!

– Jag brinner för att hjälpa barn ut ur sekter eller barn som varit med i sekter. De är både utsatta och försvarslösa. De har en ofullständig bild av vad det innebär att vara människa i världen idag. De har lärt sig att gå vid rött och stanna vid grönt. Det kräver många och djupa insattser för att rätta till. Det är heller inte okej att kvinnor i vissa länder måste göra illegala aborter, och lida för det. Av religiösa skäl. Jag har alltså ett engagemang och jag har letat och letat efter ett sammanhang där det kan komma till nytta. Man kan inte bara stå som en åskådare till sitt eget liv!

Emma är numera invald i Humanisterna Västs styrelse och hon är medlem i HumanistInfos redaktion.

Av: Kjell Ericson

Publicerad i HumanistInfo nr 2/2009

Share This Post:
Följ oss