”Bibeln är ingen vetenskapsbok, men när den berör vetenskapliga ämnen så är den alltid exakt”. Detta är den syn som vissa bokstavstroende kristna har angående Bibeln. Modern forskning är dock av en annan åsikt beträffande Bibelns trovärdighet.
I ett sekulariserat land som Sverige så kan Bibelns underverk låta som rena sagorna. Att Jesus skulle ha omvandlat vatten till vin, att Gud skulle ha delat röda havet i två delar och att tre män skulle ha överlevt i en brinnande ugn kan låta osannolikt. Men faktum är att om Gud existerar så skulle detta ha kunnat ske. Frågan är då; har det skett? Gud kan inte bevisas eller motbevisas men genom att studera Bibeln så är det möjligt att med logiska resonemang dra slutsatser beträffande Bibelns trovärdighet. I synnerhet om 2 Timoteusbrevets 3 kapitel och 16 vers tolkas bokstavligt. Där står det att hela skriften är inspirerad av Gud. Många kristna använder denna vers som argument för att Gud är Bibelns egentliga författare, men att han har använt sig av mänskliga skribenter för att skriva den. Därmed om Gud är fullkomlig, som det står i Matteus 5: 48, så borde hans bok Bibeln också vara fullkomlig om det är han som är författaren bakom den. Dock finns det en del påståenden i Bibeln som dagens forskning kan falsifiera.
Bibeln ur ett naturvetenskapligt perspektiv
I 1 Mosebokens första kapitel beskrivs hur Gud under sju skapelsedagar skapade världen. Vissa kristna menar att det är dagar om 24 timmar, andra menar att det kan vara uppemot 1000 år per dag. Hur det än förhåller sig med det så berättas det i vers 20, i 1 Mosebokens första kapitel, om hur Gud skapade de djur som flyger och i 3 Moseboken 11: 13-19 så redogör Gud för israeliterna beträffande vilka av dessa fåglar som de inte får äta. Till dessa fåglar räknar Gud in fladdermusen i vers 19. Dock beror det på vilken översättning som används. King James version, Bibel 2000 och 1917 års översättning använder alla ordet fåglar men Nya världens översättning (utgiven av Jehovas vittnen) väljer att istället använda begreppet ”flygande skapelserna”. Men vidare står det något annat intressant senare i samma kapitel fast i vers 20. Där omtalas de bevingade djuren som går på fyra ben och likaså i vers 23 där det till och med står att det vimlar av dessa djur (Nya världens översättning, King James version och 1917 års översättning). Dessvärre existerar inga bevingade djur som går på fyra ben. Vare sig insekter, fåglar eller fladdermöss har fyra gångben och vingar. Gräshoppor har sex gångben varav två är hoppben (något som Bibel 2000 uppmärksammat) och går inte på fyra ben, utan använder alla sex. Glidflygare med fyra ben har påträffats men vilka djur Gud har i åtanke här är svårt att förstå. För även om det är glidflygarna han menar, så vimlar det inte av dem.
I 5 Moseboken 14: 7 så omtalas haren som en idisslare. För att förstå felaktigheten i detta påstående så måste man först förstå skillnaden mellan en idisslare och en koprofag. En idisslare har tre eller fyra magar och maten processeras flera gånger genom att maten stöts upp i munnen, för att där tuggas och sedan sväljas igen. Då harar inte har ett dylikt innanmäte så kan de inte processera om maten på detta sätt. Haren är å andra sidan en koprofag och äter sin avföring för att på så sätt tillgodogöra sig de näringsämnen som finns i födan en ytterligare gång. Ett annat djur som beskrivs felaktigt i Bibeln är strutsen. I Job 39: 13-16 beskrivs strutsen som en dålig förälder som ”behandlar sina ungar hårt som om de inte var hennes”. Detta är ett märkligt påstående. Strutsar skyddar sina ungar och har kontakt med dem redan innan de kläckts. De slåss till och med för vårdnaden om varandras ungar. Vinnaren i dessa strider får förlorarens ungar.
I Första kungaboken kapitel 1 verserna 39-40 berättas det om hur en folkmassa spelade och sjöng vid Salomos kungliga smörjelse. Enligt Första kungaboken startade folkmassans sång och spel vid detta tillfälle ett jordskalv. Den geologiska förklaringen på detta är att jordbävningen orsakades på grund utav att spänningar utlöstes, som i sin tur är ett resultat av rörelser i jordskorpan. Kan folkmassan ha startat den? Nej, det hela rör sig om ett sammanträffande som författaren tillskrev folkmassan vara orsaken till. I Matteus 13: 31-32 så talar Jesus om senapsfröet som det minsta av alla frön, vilket det inte är. Man kan tycka att Jesus borde veta det om han är Guds son eller om han är Gud själv. I Josua 10: 12-14 så berättas historien om hur Gud fick solen att stå stilla för att Josua och hans här skulle kunna fortsätta slaget och hämnas Guds fiender. Om Gud är allsmäktig så hade han kunnat få solen att stå stilla men det hade inte påverkat dygnet eftersom det är jordens cirkulation runt solen som påverkar dygnet. Därmed så skulle Gud ha fått jorden att stå stilla och inte solen för den önskade effekten.
Enligt Bibeln så ska Noaks ark ha landat någonstans på Arrarat bergen när vattnet försvunnit efter syndafloden. Arken har aldrig hittats men det är enligt Bibeln härifrån alla världens djur spred sig. Bibeln ger dock ingen förklaring beträffande djuren i Australien. Om djuren spred sig från Turkiet till Australien så borde fler av Australiens unika djurarter parat sig och förökat sig på vägen. Rent tekniskt så skulle dessa arter kunna ha blivit utkonkurrerade av bättre anpassade arter och endast klarat sig i Australien. Frågan är dock hur de tog sig dit. Den närmsta streckan är mellan Papaya nya Guinea och Australiens nordöstra kust. Detta är en strecka på ca 150 km. Det innebär att djuren skulle ha simmat en strecka som motsvarar den mellan Göteborg och Jönköping. Det finns förvisso en del öar på vägen men Bibeln ger inget svar på varför inte arter så som dingo, näbbdjur, koala eller tasmansk pungdjävul lyckats bestå på någon av de många öar de skulle ha passerat på vägen mellan Malaysia och Australien.
Historiska felaktigheter
Till att börja med finns det en grundläggande historisk felaktighet i Bibeln beträffande människans ålder. Räknar man bakåt i Bibeln till Adam och Eva så kan man utröna att människan är ca 6000 år gammal. Arkeologiska utgrävningar i Afrika har dock tytt på att människan (homo sapiens sapiens) snarare skulle vara närmare 195 000 år gammal.
I gamla testamentet i Bibeln kan man läsa bibelboken Daniel. En bok som är känd för berättelsen om den israeliske krigsfången med samma namn, som får en framträdande roll i det Babyloniska hovet. Utöver berättelsen om Daniel och hans vänner så gör boken anspråk på att vara profetisk. Vissa religiösa använder dessa profetior som bevis för Bibelns äkthet, dock finns det en del tvivelaktigheter i den. Boken utspelar sig under 500-talet f.kr men om boken är författad av en person som levde i ett hov under den tidsperioden, så är denne förvånansvärt oinsatt i dåtidens politik. Till exempel omnämner författaren en medisk kung vid namn Darius, en sådan kung har aldrig existerat. Troligtvis menar författaren Darius I men denne var en persisk kung och inte medisk. Författaren menar också att det var samme kung som intog Babylon. Detta kan inte stämma eftersom Darius I tillsattes som kung av Persien 17 år efter Babylons fall. Det var i själva verket kung Cyrus som intog Babylon.
Kanske var Daniel dåligt insatt i Persiens kungar men inte ens när det gäller de babyloniska kungarna är han korrekt. När författaren beskriver Belsassar så omnämns han som Nebukadnessars son och tronarvinge, men Nebukadnessars son och tronarvinge var i själva verket Amel-Marduk som blev kung år 561 f.kr. Belsassar blev kung först år 539 f.kr och huru till vida Belsassar verkligen kan kallas kung är också omdiskuterat. Belsassar var rikets näst högste man, eventuellt medregent till den faktiska kungen, som var kung Nabonid. Men desto närmare Antiochos IV Epifanes era boken kommer, desto bättre stämmer den överens med historiska data. Antiochos IV Epifanes var en kung som regerade i det Seleukidiska riket mellan 175-164 f.kr, ett rike som var en rest av Alexander den stores rike. Detta tyder på att det i själva verket var under denna tidsperiod som boken författades. Därmed skrev författaren ned det han visste, eller det han hade läste sig till genom andra källor, men menade att boken i själva verket var skriven på 500-talet f.kr. Frågan är dock om det verkligen bara rör sig om en författare. Daniels bok är nämligen skriven på två språk, hebreiska och arameiska, vilket kan tyda på att det är mer än en författare.
Även i nya testamentet finns det tveksamheter beträffande Bibelns historiska trovärdighet. I evangelierna beskrivs en händelse i samband med Jesus födelse då kung Herodes, enligt Bibeln, ska ha sänt ut soldater för att döda alla gossebarn i Betlehem med omnejd. Det som förefaller märkligt är det att detta inte omnämns i någon annan historisk källa. Inte ens den judiske historieskrivaren Josephus omnämner detta. En sådan grym händelse finns anledning att tro att någon mer skulle ha skrivit ned, i synnerhet en judisk historieskrivare.
Felaktiga förutsägelser
I Jeremia 51: 62 att Babylon ska bli en ödemark ”för all framtid”. Vare sig det är det geografiska området som staten Babylon utgjorde eller staden så är detta påstående felaktigt. Den forna staden Babylon låg i dagens Irak där det idag ligger en stad vid namn al-Hilla som har 600 000 invånare. Så att kalla Babylon för en ödemark är en förutsägelse som inte stämmer överens med verkligheten.
I Josua kapitel 8: 28 beskrivs hur Josua och hans armé brände upp staden Aj och gjorde den till en ruinhög för oöverskådlig eller evärdlig tid, beroende på vilken översättning som används. Detta bestrids dock av Bibeln själv i bibelboken Nehemjas 7 kapitel och 32 vers. Där räknas män in från städerna Betel och Aj, därmed kan den inte längre ha legat i ruiner eftersom Nehemjas bok skrevs långt senare under fångenskapen i Babylon. I Jesajas 19 kapitel så proklamerar Gud sin dom emot Egypten. I den 5 och 6 versen berättar Gud om hur Nilen och havet ska torka ut. Detta har aldrig inträffat. För en troende kristen så skulle detta skriftställe kunna tolkas som något som ska inträffa i framtiden. Dock så är det inte bara emot Egypten proklamationen gäller, utan även emot dess falska gudar. En beskrivning som är mer överensstämmande med det forna Egyptens religion än dagens.
Den bokstavstroende tolkningen
I Bibeln finns tydliga restriktioner mot homosexualitet, sex före äktenskapet och klara förordningar om kvinnans underordnande gentemot mannen. Dessa restriktioner kommer från en svunnen tid som hade en helt annan syn på människan än dagens moderna människa. De kristna försvarar detta genom att mena att detta är Guds lagar och att Gud står över människan. Om Gud existerar och Bibeln är skriven av honom själv, med hjälp av människor, så är det svårt att förklara hur Gud kan ha skrivit dessa felaktigheter som är allsmäktig. Det motsäger hans allsmäktighet och fullkomlighet. Därmed finns det ingen anledning att bokstavstroget följa de konservativa lagarna. Om det var människor som skrev boken utan Guds inverkan så finns det inte heller någon anledning att följa dessa lagar då det är människors ord och inte Guds. Att vara en troende kristen och låta sig inspireras av de kärleksfulla delarna i Bibeln är en sak, men att bokstavstroget följa det som står i Bibeln är detsamma som att kalla fladdermöss för fåglar och påstå att det är solen som rör sig runt jorden.
Vera Lanängen – 6/6 2012
Har du åsikter angående artikel? Maila mig här
Eller vill du vara med och debattera artikeln? Klicka här