Fredagen den 24:e september var Noomi Lappalainen, projektledare, och Håkan Järvå, leg psykolog från Hjälpkällan inbjudna till Säpo i samband med den utredning kring våldsbejakande islamistisk extremism som Säpo fått i uppdrag av regeringen. Panelen bestod av en mängd personer som på olika sätt har anknytning till religiös extremism genom sin utbildning eller profession. Där fanns ett antal islamologer, forskare i religionshistoria, Exit, närpolisen bland många andra.

Enligt Säpo rör det sig om 200 personer i Sverige som på olika sätt har kopplingar till våldsbejakande islamistisk extremism. Endast två fall av misstankar har resulterat i rättegång eller dom. I utredningen har man endast tagit med fall där man kunnat dokumentera våldsbejakande handlingar. Till dessa räknas även finansiering av terroraktioner i andra länder, främst Somalia och Afghanistan.

Gruppdiskussionerna handlade mycket om vad vi uppfattar som extremism. Vår uppfattning är att många religiösa budskap kan uppfattas som mycket radikala eller extrema, men att de inte nödvändigtvis leder till att människor agerar våldsamt. I de flesta rörelser som har ett budskap som frångår det omgivande samhällets, finns ett svartvitt “vi och dom”-tänkande. När det gäller “främmande” religioner från andra kulturer, finns en större rädsla och okunskap. Vi pratade också om radikaliseringsprocesser och hur man kan upptäcka och motverka dessa. Ett närmare och mer personligt arbete med ungdomar, och att stärka Islams ställning i Sverige var två förslag som diskuterades.

De flesta var överens om att de ungdomar som dras till extremrörelser troligtvis hade dragits till någon annan extrem grupp oavsett, då det i grunden handlar om ett ställningstagande mot ett samhälle som man inte känner sig eller vill vara delaktig i. I många fall “radikaliseras” ett större antal personer under perioder då det sker oroligheter i deras hemländer, men då man upptäcker att de som gör motaktioner även skadar civila, vill man inte längre stödja dessa.

Här kan du läsa mer om Säpos utredning kring radikaliseringsprocesser:

Radikalisering och avradikalisering

Ur artikeln:

“Begreppet radikalisering används ofta synonymt med en utveckling som äger rum i våldsfrämjande islamistiska miljöer, men samma process uppträder även i andra politiska eller religiösa sammanhang…

Att underlätta för de personer som vill lämna våldsbejakande aktivism är en del av Säkerhetspolisens brottsförebyggande arbete. Bara med en bra förståelse för de processer som leder till att personer stödjer, bidrar till eller begår ideologiskt motiverade brott har vi möjlighet att arbeta förebyggande. I projektet har vi bland annat utbytt kunskap och erfarenheter med såväl akademiker som säkerhets- och underrättelsetjänster och personer som lämnat radikala miljöer.”

 


 

Den 15:e december överlämnades rapporten till regeringen. En slutsats i rapporten är att man i första hand bör satsa på förebyggande åtgärder, och att detta arbete kan samordnas mellan olika instanser då orsakerna till varför människor blir ‘extrema’ är desamma oavsett vilken ideologi det handlar om.

“Våldbejakande islamistisk extremism och radikalisering bör bemötas genom ett ökat fokus på förebyggande åtgärder. Eftersom det finns stora likheter i hur och varför människor radikaliseras, oavsett ideologisk tillhörighet, bör förebyggande och motverkande åtgärder som riktar sig mot olika extremistiska miljöer kunna samordnas i större utsträckning.”

Här kan du läsa mer om rapporten och ladda hem den i pdf-format

 

Fler artiklar om rapporten:

Säpo om extremism i Sverige – Regeringens pressträff om terrorism – Svenska Dagbladet

Direkt från Säpos presskonferens – Dagens Nyheter

Share This Post:
Följ oss