När Sällskapet Vakttornet säger att vi lever i de ”sista dagarna” för den här världen grundar man det på Jesu profetia i Matteus 24:e kapitel. Förutom att man menar att profetian innehåller olika ”tecken” på att vi lever i den tiden pekar man på att det finns tidsfaktorer inbyggda i profetian som pekar på samma sak. För det första handlar det om begreppet ”hedningarnas tider” som man menar markerar början på ”de sista dagarna”,  vilket man förlägger till 1914, och för det andra handlar det om vad som sägs om ”denna generation”, vilket man menar ger ett hum om hur lång denna period kan bli, dess bortre gräns.

När Sällskapet skall förklara denna och andra profetior i Bibeln menar man sig ha en ”förståelse” av Bibeln, alltså ingen tolkning eller lära. Det innebär att man har möjlighet att enkelt förändra sin förståelse av Bibeln när så behövs, deras förståelse är därför hela tiden under utveckling och blir klarare allt eftersom tiden går, och man säger då att man får ”nytt ljus” över en sak. Men detta nya ljus tycks av någon anledning alltid komma i samband med att de yttre förutsättningarna har förändras så mycket att den innevarande förståelsen inte längre är möjlig.

Ett slående exempel på detta är hur man sett på just uttrycket ”denna generation” i Matteus 24:34. Tidigare i profetian hade Jesus förutsagt Jerusalems förstöring år 70, men att hans efterföljare innan dess skulle utföra ett omfattande predikoverk under en tid av svårigheter av olika slag. Avslutningsvis i profetian förutsäger han sin ankomst och ”tidens slut”. Därefter förklarar han för sina lärjungar:

“Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän allt detta inträffar.” – Matt. 24:34 (NV)

Sällskapet menar att profetian har två uppfyllelser, en som sträckte sig fram till år 70 då Jerusalem blev förstört, och en från och med 1914 fram till det förmodade slutet för den värd vi känner idag. Man menar att det då som nu skulle finnas en generation som inte skulle ”försvinna” innan slutet kom, och man har flera gånger hävdat att då denna generation är på väg att försvinna är slutet mycket nära. Frågan är då vilka som inbegrips i denna generation, när startade den, och hur lång är den?

Före 1951 – En nedtonad generation
Man har genom historien haft olika förståelser av detta begrepp. Den första förståelsen av generationen togs i bruk i slutet av 1800-talet. Man sa då att den bestod av de människor som levde under åren 1887 och 1914, vilket var det år man var övertygade om att slutet skulle komma. Den innebar en fast period på 36 ½ år som exakt motsvarade den period som var mellan Jesu död och Jerusalems förstöring. Men slutet kom inte 1914, och slutet kom inte heller 1925 som man också förutsagt. Efter ytterligare några år, 1927, då dessa årtal var väl överspelade tonade man ner betydelsen av generationen genom att säga att den bestod av de utvalda eller smorda utan att säga något om dess längd, och man hade under en tid inget större fokus på detta.

Jehovas Vittnen hade haft stora förväntningar på att slutet först skulle komma 1914 och senare 1925, och många hade i samband med det blivit besvikna på Sällskapets felaktiga förutsägelser. 25 år senare började dessa Jehovas Vittnen komma till åren, och undran över när slutet skulle komma var stort. Uppenbarligen såg Sällskapet då en möjlighet att damma av ”generationen” genom att återigen ta upp frågan för att liva upp förväntningarna och öka Jehovas Vittnens nit. De händelser som följde är något som påverkat många Jehovas Vittnen djupt, och är något som definitivt satt spår hos många Jehovas Vittnen. Låt oss därför göra en närmare granskning av Sällskapets tre senaste förståelser av detta och se hur de hanterat frågan, men också varför de gjort dessa förändringar.

1951-1995 – De som ”såg och uppfattade” 1914
År 1951 kom den förståelse som många Jehovas Vittnen idag känner igen, att ”denna generation” helt enkelt var de människor som såg och upplevde starten för ”de sista dagarna”, 1914. Detta argument användes flitigt av Sällskapet i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Ett exempel är från 1973 där man ville visa hur nära slutet man var, man skrev:

“Vad menade Jesus med det? Uppenbarligen detta: Att den generation, som såg början av de världsomfattande svårigheterna i och med världskrigets utbrott år 1914, också skulle få se tillintetgörelsen av Satans hela tingens ordning på jorden. Några som levde år 1914 skulle fortfarande vara vid liv då den ”stora vedermödan” skulle drabba jorden. Tänk på de människor som var tillräckligt gamla år 1914 för att kunna se och uppfatta början av detta ”teckens” uppfyllelse. De är inte unga längre. Den generationen är nära att helt försvinna. Men den kommer inte att försvinna förrän den får se Guds rike utplåna denna onda tingens ordning.” – g73 8/10 sid. 18

Det skulle med andra ord finnas människor som skulle ”se och uppfatta” de dramatiska händelserna 1914, och som inte skulle dö innan slutet kom, ”de kommer inte att försvinna” sa man. När kan man då säga att någon är gammal nog att ”se och uppfatta” dessa händelser? Vi ser att Sällskapet här, 1973, betraktade generationen som ”nästan helt försvunnen”, vilket innebär att dessa måste ha varit i vuxen ålder när de såg och upplevde året 1914. De som var i 20-årsåldern 1914 närmade sig nu 70 år.

Det skall i detta sammanhang sägas att 80 år är lite av en magisk gräns för Jehovas Vittnen. Detta eftersom Psalm 90:10 förklarade att ett människoliv varar i ”sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt”. Detta uttalande av Psalmisten såg man som en fingervisning på att en generation inte kunde bli längre än 80 år, även om enskilda individer kunde bli det.

     1975 – ”Guds tidtabell” och generationen
Detta var två år före det dramatiska årtalet 1975 då många Jehovas Vittnen återigen väntade sig slutet. Visserligen handlade orsaken till detta inte i första hand om generationen. Sällskapet hade med hjälp av Bibelns kronologi ivrigt framfört tanken att år 1975 hade 6000 år gått av mänskans existens, vilket skulle följas av Guds tusenårsrike. Men, frågan om generationen var definitivt ett komplement till detta resonemang. Det var ytterligare en tidsfaktor som bevisade att deras slutsatser om 1975 var riktiga och att slutet var mycket nära. Man skrev om detta redan 1970:

“Men bibelns kronologi, som visar att Adam skapades på hösten år 4026 f.v.t., för oss fram till år 1975 v.t. som den tidpunkt som markerar 6.000 år av mänsklig historia, varefter skall komma ytterligare 1.000 år då Kristi rike härskar. Vid vilken tidpunkt slutet för denna ordning än kommer, är det alltså tydligt att den tid som återstår är förkortad, i det att endast omkring fem år återstår fram till slutet på 6.000 år av mänsklig historia. (1 Kor. 7:29) Detta bekräftar den uppfattning om Jesu ord som innebär att den generation som levde år 1914, då första världskriget bröt ut, inte skulle försvinna innan slutet kom. Följaktligen återstår bara en kort tid för människor som älskar rättfärdighet. –  w70 1/9 sid. 398 § 5

Strax före 1975 skrev man återigen om denna ”Guds… tidtabell” som bl.a. pekade på 1975, och hur den hängde samman med generationen:

Nu har ”1914 års generation” i det närmaste nått sitt slut, eftersom de flesta som levde 1914 redan avlidit. De återstående har nått hög ålder. Vi kan därför vara fullt förvissade om att den tid verkligen är nära, då Gud skall skänka människorna sann befrielse från jordens nuvarande påfrestningar och lidanden. Gud talar om för oss att hans tidtabell nu kräver att ondskan skall utplånas och att en regering skall införas som verkligen kommer att åstadkomma vad människan önskar.” –  g74 8/10 sid. 18

Ja, förståelsen av generationen tillsammans med förståelsen av året 1975 skapade en symbios som  pekade på att ”tiden verkligen är nära” 1975.

      1980 – Barngenerationen
Fem år efter 1975 hade slutet fortfarande inte kommit, och tiden började dessutom rinna ut för de som i vuxen ålder upplevt året 1914, de hade passerat den magiska gränsen och var nu över 80 år gamla! Sällskapet behövde därför en ny förståelse. Man kom därför upp med tanken att man inte behövde vara vuxen för att ”uppfatta” något, man kunde kanske vara lite yngre. Man hänvisade då till en artikel i U.S. News & World Report och skrev:

“”En händelse skapar ett varaktigt intryck på en människas minne vid 10 års ålder.” Om man räknar på det sättet, finns det i dag mer än 13 millioner amerikaner som har ett ”minne av första världskriget”. Och om denna världens onda ordning skulle finnas kvar till det nya århundradets början, vilket är mycket osannolikt med tanke på världens utveckling och uppfyllelsen av bibelns profetior, skulle det fortfarande finnas människor kvar från första världskrigets generation. Men det förhållandet att deras antal reduceras är ännu ett bevis för att ”avslutningen på tingens ordning” snabbt närmar sig sitt slut.” –  w81 15/6 sid. 30

Med hjälp av ett uttalande i en nyhetstidning kunde man alltså köpt sig ytterligare några år åt generationen. Från att generationen varit vuxen 1973, hade den nu blivit ett barn i tioårsåldern.

       1985 – Spädbarnsgenerationen
Att man pekade ut att slutet skulle komma 1975 hade skapat enorma förväntningar bland Jehovas Vittnen, som när de inte infriades orsakade den första stora svackan i Sällskapets framgångar, man såg för första gången några år av tillbakagång i antalet Jehovas Vittnen åren efter 1975. Men under 80- och början av 90-talet ökade antalet medlemmar igen och förväntningarna var återigen stora på att slutet skulle komma. Mycket av detta berodde på att man lyckats hålla liv i generationen, den skulle fortfarande inte dö ut. År 1985 hade man i stort sett lyckats lägga turbulensen kring 1975 bakom sig. Men problemet var nu att generationen, de tioåriga barnen, återigen i rask takt var på väg att försvinna, och generationen var snart åttio år gammal, igen! Men lyckligtvis fanns det ytterligare utrymme för en liten retuschering. Så här skrev man 1985:

“Om Jesus använde ordet ”generation” i den betydelsen och vi tillämpar det på året 1914, då är de som då var barn nu 70 år gamla eller äldre.” –  g85 8/2 sid. 5

Här nämner man återigen ”barn” i samband med generationen. Men lägg märke till att man skriver att dessa nu var ”70 år gamla”. Alltså räknade man nu även in de som var spädbarn 1914 i generationen, dessa var 71 år gamla 1985. Dessa kunde definitivt inte ”se och uppfatta” vad som då skedde, men Sällskapet hade inte så mycket val än att frångå den uppfattningen. Man hade på detta sätt sträckt ut generationen ca 10 år till, och samtidigt skapade man sig själva mer andrum och ytterligare en tidsfrist.

      1993 – ”nu är tiden inne”
Åtta år senare, 1993, hade något slut fortfarande inte kommit. Man ansåg då också själva att den tidfrist man skapat sig var på bristningsgränsen. ”Denna generation”, alltså de som var födda 1914, var återigen snart 80 år, för tredje gången! Såhär skrev man om detta 1993:

“Den generationen är mycket nära att försvinna. Ja, nu är tiden inne då hela mänskligheten måste besluta sig! Nu i dessa sista dagar, eller ”dagars slut” (JP), måste vi välja om vi vill ”gå upp till Jehovas berg” för att bli undervisade om hans vägar eller inte.” –  wi sid. 31 § 2-3

Detta var det sista desperata skriket från den generation som man skapade 1951. Möjligheten att ytterligare en gång förlänga generationen var omöjlig, i alla fall inom ramarna för den förståelse man dittills haft. Frågan var vad man skulle göra när år efter år fortsatte att tickade på, och generationen snabbt dog ut och inget slut tycktes komma?

  Tidskriften Vakna!
En intressant parentes i detta sammanhang är hur man under hela denna tid beskrivit hela syftet med tidskriften Vakna!, och hur detta hade med ”denna generation” att göra. Så här stod det på första sidan i Vakna fram till 1995:

“Denna tidskrift bygger upp tillförsikt till Skaparens löfte om att en fridfull och trygg ny värld skall införas innan den generation som såg händelserna år 1914 är borta.” – Vakna

Detta visar vilken dignitet orden om ”denna generation” hade för Sällskapet. De var mycket viktiga i kampen för att hålla vaksamheten, hoppet, ivern och niten vid liv bland Jehovas Vittnen.

1995 – den onda generationen
Man var nu helt enkelt tvingade att komma upp med något helt nytt. 1995 kom man därför fram till att ”denna generation” inte behövde uppleva, eller ens vara födda i början av ”ändens tid”, 1914, utan det räckte med att helt enkelt bara ha levt under ”ändens tid”. Hur kom man fram till det? 1995 kom den stora förändringen då man skrev:

“I den slutliga, nutida uppfyllelsen av Jesu profetia åsyftar uttrycket ”denna generation” därför av allt att döma jordens folk som ser tecknet på Kristi närvaro men som inte vill bättra sig.” –  w95 1/11 sid. 19 § 12

Anledningen till att generationen inte behövde uppleva1914 var att den nu bestod av de som ”inte vill bättra sig”, de var en ”ond generation” sade man. Den bestod av samma onda människor som kännetecknade ”ändens tid”, alla de människor som var orsaken till krig, hungersnöd, laglöshet och all slags ondska och ”inte ville bättra sig”. Eftersom denna nya ”onda generation” inte framträdde förrän efter 1914 hade den specifika tidpunkten 1914 inte längre någon betydelse för generationen. ”Ändens tid” kunde pågå lika länge som det fanns onda människor som kännetecknade den, och generationen i sin tur bestod nu av just dessa onda människor. I och med detta hade man skapat sig ett nytt tidsutrymme, och ett stort sådant, närmast oändligt. Så länge det fanns onda människor på jorden, så länge kunde ”ändens tid” pågå. När detta så småningom gick upp för många Jehovas Vittnen och de insåg att Sällskapet skapat en paradox och ägnade sig åt ett cirkelresonemang var det många som blev besvikna och trötta. Även om Sällskapet nu skapat ett stort tidsutrymme blev det samtidigt detta utrymme som blev det stora problemet, generationen kunde nu i princip bli hur lång som helst.

Besvikelsen
När man tidigare lyckats hålla förväntningarna vid liv bland Jehovas Vittnen var känslan efter denna nya förståelse att ”slutet” inte var lika nära längre, och det fanns en tydlig trötthet och besvikelse bland många Jehovas Vittnen över detta. Det kan vara svårt att förstå för någon som inte varit med om det, att dag efter dag och år efter år gå och vänta på att hela den värld som man lever i skall försvinna med alla dess människor, däribland många man älskar, och en helt ny världsordning skall komma där du kan leva i fred och lycka i evigheter. Men det är inte bara fråga om en väntan, utan ett helt levnadssätt. Man offrar allt och investerar oerhört mycket i detta levnadsätt. Det är svår att förklara då det i de flesta människors öron låter som science fiction, men för en själv är helt verkligt. Besvikelsen att detta inte kommer när man fullt och fast trott på det, och förväntat sig det, är för många överväldigande. En jämförelse kan vara att man i åratal jobbat hårt för att tjäna ihop pengar till sin drömresa, och du har i år planerat för vad du skall se och göra under denna resa. Men när du står där på flygplatsen med dina packade väskor och biljetten i handen hör du i högtalarna att planet blivit försenat, och försenat igen, och återigen försenat, och tillslut får du reda på att det inte alls kommer, åtminstone är det ingen som kan säga när, och du får heller ingen ersättning för dina utlägg. Ungefär så, fast i en mycket större skala. Många har investerat sina liv i denna tro och reagerar därför inte först och främst med vrede eller uppror inför faktumet att slutet inte kommer, utan med förnekelse, man förnekar helt enkelt detta på grund av chock och rädslan att förlora sin investering och prestige. Man sätter sig helt enkelt ner och fortsätter vänta. Man kan säga att Sällskapet genom åren behandlat Jehovas Vittnen som när en försäkran ropas ut om att det försenade flygplanet är på ingång och snart kommer. Spänningen ökar för en stund men inget händer, varpå en ny försäkran ropas ut om att nu är det dax, osv. Detta gjorde man flera gånger under 70- och 80-talet, men nu i mitten av 90-talet var det som om man inte ens försökte ropa ut längre, man blev bara tyst.

Nedgången
Spänningen som Jehovas Vittnen upplevt fram till dess avtog. Detta fick naturligtvis konsekvenser, alla siffror och statistik visade återigen en nedgång som det gjort 20 år tidigare. Skillnaden mellan 1975 och 1995 var att man nu hade en stor framgång i många utvecklingsländer i Afrika och Sydamerika som höll uppe den världsvida statistiken. Men i den så kallade västvärlden där Jehovas Vittnen varit etablerad i omkring 100 år var nedgången tydlig. Och dessa siffror har idag över 15 år senare fortfarande inte hämtat sig.

Tydligtvis insåg Sällskapet att man nu var handlingsförlamade i mitten av 2000-talet, och att inte mycket spänning och drivkraft fanns kvar bland Jehovas Vittnen. Man skrev inte alls lika mycket om generationen som tidigare, och när man gjorde det blev det inte alls med samma tyngd. Hur skulle man kunna motivera att tiden var mycket nära när när tiden inte längre var begränsad?

2008 – Den smorda generationen
2008 kom man därför med ytterligare en ny förståelse. ”Denna generation” blev nu något helt annat, något diametralt motsatt till vad man tidigare sagt, den var nu:

“…Kristi trogna smorda bröder, den nutida Johannesklassen […] Som grupp betraktade utgör dessa smorda våra dagars ”generation” av samtida som inte skall försvinna ”förrän allt detta inträffar”. Det här innebär att några av Kristi smorda bröder fortfarande kommer att vara vid liv på jorden när den förutsagda stora vedermödan börjar.” –  w08 15/2 sid. 24 § 15

Generationen var nu inte längre ”den onda generation” som vägrade ändra sig, utan tillhörde nu den goda sidan, nämligen ”Kristi smorda bröder”, de var återigen inkluderade och utgjorde ensamma generationen på liknande sätt som man gjort före 1951, och Sällskapet hade framförallt återigen gjort generationen tidsbegränsad. Hurdå? Man sa att ”några” av de smorda skulle ”fortfarande vara vid liv… när… vedermödan börjar”. Man var, och är fortfarande, av den uppfattningen att de smordas antal hela tiden skall minska. (Varför skall vi se lite längre fram) Så här skriver man tex. om detta:

“Vi har all orsak att tro att antalet av dem som är smorda kommer att fortsätta att minska, allteftersom de slutar sitt jordiska liv på grund av hög ålder eller oförutsedda händelser.” – w96 15/8 sid. 31

Med andra ord innebär detta att så länge som ett Jehovas Vittnen ser hur de smordas antal minskar ser han också hur slutet närmar sig.

Men till Sällskapets förmodade fasa drabbades denna nya förståelse genast av ett stort bakslag. När den styrande kretsen som bäst var i färd med att skissade på och lansera denna nya förståelse hände det motsatta, det skedde en dramatisk ökning av antalet smorda över jorden istället. Problemet var nu att generation i och med detta återigen i princip blev oöverblickbar, innan ens trycksvärtan hunnit torka i Vakttornet. Så länge som dessa smorda fanns kvar på jorden och inte minskade fanns också ”de sista dagarna” kvar, vilket också i princip gjorde att denna generation kunde fortsätta i det oändliga, om man inte på något sätt kunnde stoppa denna ökningen.

2010 – Den överlappade generationen
Men det skulle visa sig att Sällskapet av någon anledning hade ett äss i rockärmen. Det kom ett komplement till denna förståelse som dels skulle att göra den tidsbegränsad igen, men också i princip stoppa ökningen av antalet smorda. Huruvida detta var en planerad åtgärd eller något man var tvungen att snickra ihop i all hast när man såg åt vilket håll det barkade är svårt att säga, men troligen var den planerad, man avvaktade med lanseringen och följde utvecklingen för att om möjligt slippa göra denna förändring. Men så blev inte fallet, kompletteringen kom relativt snabbt, 2010, två år senare. Man förklarar då vidare:

“Jesus menade tydligtvis att några av de smorda som såg när tecknet började bli uppenbart 1914 under någon tid skulle leva samtidigt med andra smorda som skulle se början på den stora vedermödan. Vi vet inte exakt hur lång ”denna generation” är, men den omfattar båda dessa grupper. Även om de smorda är i olika åldrar lever några av dem som utgör de två grupperna i generationen samtidigt under en del av de sista dagarna. Så trösterikt det är att veta att inte alla yngre smorda som under någon tid lever samtidigt med äldre smorda som urskilde tecknet när det började framträda 1914 ska dö bort innan den stora vedermödan börjar.” –  w10 15/6 sid. 5

Detta är något man kallade den ”överlappade generationen”, och består av två delar eller grupper. Man menar att den första gruppen består av de smorda som upplevde början av ”de sista dagarna” 1914 och som sedan levde vidare under 1900-talet. Under sina liv överlappades de, eller levde samtidigt med smorda som inte upplevde 1914, och dessa utgör den andra delen av generationen. Bland dessa i den andra gruppen ingår många av de smorda som lever idag. ”Generationen” kunde i och med detta inte vara obegränsat lång eftersom den maximalt kunde bestå av två grupper. Detta innebar att tiden återigen är tydligt begränsad, och att man dessutom har god marginal. På hösten samma år hölls ett tal vid kretssammankomsterna som ytterligare förtydligade detta. Man sade vid detta tal:

“”Denna generation” startade 1914 när man kunde se början av de sista dagarna. Det kommer också att bli denna generation, och den som överlappar den, de som insåg vilken tid de levde i, som kommer att se avslutningen på tingens ordning. 2 Moseboken 1:6 hjälper oss att förstå att generationen inte behöver vara personer i samma ålder. Josef hade en broder som var yngre och flera som var äldre, några dog före honom, några efter, men dom delade samma erfarenhet och formade därför en generation. Nu kommer den intressanta delen: De av ”denna generation” som såg händelserna 1914 tillsammans med de som överlappar dem består bara av två grupper. Den andra gruppen kommer inte att dö ut innan de ser avslutningen på tingens ordning och början på den stora vedermödan. För att hjälpa oss att förstå detta: Fredrick W. Franz föddes 1893. Vid 20 års ålder blev han döpt, 1913. Han var vid liv och kunde förstå händelserna runt omkring sig 1914. Broder Franz levde till 1992. Han formade en del av den första gruppen. Den andra gruppen, bestående av de som blev kallade senare, var under en tid samtida med broder Franz och den första gruppen. Dessa inkluderar medlemmarna av den nuvarande styrande kretsen. Men eftersom det bara finns två grupper, och när vi börjar räkna längden på dessa mäns liv inser vi, precis som Jesus uttalade, att denna generationen visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting sker.” – Det avslutande talet vid kretssammankomsten hösten 2010

Detta ger oss ytterligare en klarare bild av Sällskapets förståelse. Sällskapet tar här Fredrick W Franz som exempel, som dessutom var Sällskapets 4:e president. Han föddes 1893, och blev döpt vid 20 års ålder 1913, och därmed också ”smord”. Han befann sig alltså precis innanför gränsen för den första delen av generationen som upplevde året 1914. Franz dog 1992 vid den höga åldern av 99 år. Man kan lätt konstatera att det inte var många som blev döpta före 20 års ålder strax innan 1914, och det var heller inte många av dessa som levde tills de blev 99 år gamla. Därför måste Franz räknas som en av de absolut sista av den första delen av generationen. Den andra delen, som skulle överlappa, består därför av smorda som levde någon gång mellan 1914 och 1992, detta för att ha kunnat levt samtidigt med någon smord som upplevt året 1914, och som tillhörde den första delen av ”denna generation”.

Hur lång tid har då Sällskapet gett sig själva här? Om man skall dra det hela till sin yttersta spetts, genom att man ger den andra delen samma förutsättningar som den första, att den skall bli lika gammal, har Sällskapet en tidsfrist på omkring femtiofem år kvar. Det vill säga om det fanns en 20:åring som blev smord strax innan 1992 och som kommer att leva i 99 år. För att illustrera det hela:

Sällskapet hade nu visserligen skapat sig en ny lång tidsfrist, men problemet med denna kompletterande förståelse bland Jehovas Vittnen är att den är krystad, det är en uppenbar konstruktion för att behålla ansiktet. Det finns ingen logik i resonemanget och den Bibliska grunden är i det närmaste obefintlig, och detta är den förmodade anledningen till att Sällskapet helst ville slippa lansera den, det var helt enkelt inget bra alternativ, men det var det enda. Man kan nu i princip säga att denna nya förståelse har haft samma resultat som den som kom 1927 då Sällskapet tonade ner generationens betydelse. Den fanns fortfarande kvar som lära men den användes inte i något propagandasyfte, för att piska upp stämningen att slutet är nära. Men låt oss se närmare på orsakerna till denna förändring.

    Orsaken till förändringarna
Den uppenbara orsaken till alla förändringar som skett är ju att tiden har runnit ut. Sällskapet har misslyckats med sina förståelser av längden på den så kallade ”ändens tid” och hur lång en generation skulle vara, och man har därmed varit tvingade att hela tiden söka nya utvägar, eller förståelser. Men det handlar också om att man glömt att man måste hålla en viss spänning vid liv genom att låta generationen vara tidsbegränsad. Men det finns också andra orsaker.

När det gäller den senaste förståelsen blev dilemmat för Sällskapet, som vi sett, att de smordas antal började växa. Varför var det ett problem? Ett av problemen är att de smordas antal är begränsat till 144 000, och att de därför uppenbart inte kan fortsätta att fyllas på i det oändliga. En annan orsak är att denna ökning hotar Sällskapets hela system av två klasser av kristna, en himmelsk och en jordisk. Hur förklarar man att så många helt plötsligt blir smorda utifrån det? Ingenting i Bibeln ger någon indikation om att denna grupp skall börja växa igen. Tidigare menade man att de smordas bestämda antal om 144000 var uppfylld 1935 då man började ”förstå” att det fanns ytterligare en klass av kristna, en med ett jordiskt hopp. När samtidigt den himmelska klassen helt naturligt började minskade då, menade man att antalet om 144 000 var uppfyllt, att alla platser då var upptagna. (Många Jehovas Vittnen tyckte uppenbarligen om alternativet att leva på jorden i ett paradis för evigt och att de lät mer lockande än ett oklart liv i himmelen) Men när man efter ett tag såg att en del trots detta ställde sig i de smordas led räknade man med att det då fanns ”smord” som avfallit från tron, och deras plats behövde ersättas, därför kallade Gud fler, reserver, och i folkmun kallade man dessa för ”nysmorda”. Man har förklarat detta på följande sätt:

“Med tiden skulle det fastställda men begränsade antalet av 144.000 vara uppnått. Därefter skulle ingen mer kunna bli smord med den heliga anden som ett bevis för att han eller hon äger det himmelska hoppet, om inte det ovanliga inträffade att någon av de kvarvarande ”utvalda” visade sig vara otrogen och behövde ersättas. […] Vi förstår när det gäller möjligheten att vid denna sena tidpunkt ersätta någon som blivit ”född på nytt” att det troliga är att bara ett mycket litet antal av dessa kvarvarande smorda gått miste om sin himmelska kallelse genom att bli otrogna. Deras led har glesnat, genom att några har dött, så att de nu bara består av några få tusen individer.” – w82 15/2 sid. 23-24 § 14-16

De smordas antal minskade stadigt i början i och med att dessa dog, men allt eftersom åren gick såg man att minskningen inte gick lika fort längre och till och med nästan stannade av, det var orimligt många som strömmade till denna skara varje år, det kunde helt enkelt inte vara så många som var ”otrogna”, och många Jehovas Vittnen började undra vad det var som skedde? Man gjorde därför försök att förklara detta fenomen genom att ifrågasätta dessa ”nysmorda” Jehovas Vittnens motiv. Man påstod i Vakttornet att somliga i själva verket hade hittat på detta själva, eller att det kunde bero på att några hade problem som vållat känslomässiga störningar, att de med andra ord led av psykisk ohälsa. Man påstod att det kunde bero på påverkan från andra, eller att tidigare religiösa uppfattningar återigen kunde få personen att känna en kallelse. Detta var några saker man förde fram för att förklara att dessa inte minskade i antal i den takt man räknat med. På grund av sådana  uttalanden betraktades dessa ”nysmorda” ofta med skepticism av Jehovas Vittnen under lång tid. (w91 15/3 sid. 21 Vilka har egentligen en himmelsk kallelse? Varför felaktiga antaganden?)

Men när Sällskapet nu stod i begrepp att skapa en ny förståelsen av generationen innan 2008 upptäckte man att man kunde ha användning för dessa så kallade ”nysmorda”, många kunde ju faktiskt utgöra en del av den nya generationen, nämligen den andra delen. Dessutom var det ju också på det viset att alla medlemmarna i den styrande kretsen nu tillhörde dessa ”nysmorda”. Innan man kunde lansera denna nya generation var man därför tvungen att redigera sin inställning till dem och ge dem upprättelse, och man skrev därför ett år innan, 2007:

“Med tiden har det å andra sidan visat sig att somliga kristna som har blivit döpta efter 1935 har fått vittnesbörd om att de har det himmelska hoppet. Det verkar därför som att det inte går att ange en bestämd tidpunkt då Gud upphör att kalla kristna till det himmelska hoppet. Hur bör man betrakta en person som i sitt hjärta är övertygad om att han eller hon nu är smord och börjar ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen? Man bör inte döma en sådan person. Det är en sak mellan personen själv och Jehova“. – w07 1/5 sid. 31

Nu hade man så att säga försonats med denna skara för att kunna använda dem i en kommande ny förståelse av generationen. Men det skulle komma ytterligare problem.

Inte nog med att denna skara under lång tid minskat mycket lite, eller inte alls, den började från och med 2006, och i synnerhet från 2008 att öka dramatiskt. Även om försoningen med de ”nysmorda” hade höjt deras ”status” hade man inte räknat med att deras antal skulle öka så dramatiskt. Så sent som 1996 skrev man t.ex.:

“Vi har all orsak att tro att antalet av dem som är smorda kommer att fortsätta att minska, allteftersom de slutar sitt jordiska liv på grund av hög ålder eller oförutsedda händelser.“- w96 15/8 sid. 31

Detta är en inställning som funnits ända tills nu. Men vad är då orsaken till denna ökning sedan 2006? Det är svårt att säga, men troligtvis hade det med uttalandet 2007 att göra. De ”nysmorda” kände sig nu helt accepterade, och många som burit på tanken att de hade ett himmelskt hopp vågade nu träda fram och bollen sattes i rullning i och med att fler trädde fram. Men utan tvekan var detta ett problem som skapade huvudbry hos Sällskapet.

Det är uppenbarligen att det är denna kraftiga ökning som är den direkta orsaken till att den kompletterade förståelsen 2010 kom, och att den ”överlappande generation” bara bestående av två grupper. Varför då?

Därför att denna förståelse praktiskt nog exkluderar alla de smorda som inte är delaktiga i överlappningen. En som säger sig tillhöra de smorda men som inte levt samtidigt som någon smord som upplevde året 1914 kan inte tillhöra ”denna generation” i den nya förståelsen. Med andra ord tillhör inte de som blev smorda efter mitten av 1990-talet generationen, eftersom de därmed inte är med och överlappar. Man skrev ju att generationen var ”Kristi trogna smorda bröder, den nutida Johannesklassen” och ”som grupp betraktade utgör dessa smorda våra dagars ”generation””.  I förlängningen hävdar därför Sällskapet att dessa som blivit smorda på senare tid, och som är en del av den ökning som skett sedan 2006, inte kan vara verkligt smorda. Även om man inte gett uttryck för detta i klartext är det vad man hävdar. Därmed skulle Sällskapet också kunna påstå att den ökning som skett av de smorda på senare år inte ägt rum, utan att de verkligt smorda egentligen fortsätter att minska i antal, och att slutet därför närmar sig. Därmed har man också löst problemet med det ökade antalet smorda.

Det är mycket möjligt att ett sådant förtydliganden kommer de närmaste åren av Sällskapet, när Jehovas Vittnen fått ”smälta” den senaste förståelsen. Frågan är om man sedan kommer att införa en ny ”klass” för dessa som blivit smorda efter överlappningen av generationen, eller om man återigen bara påstår att de misstagit sig som smorda.

Sammanfattning
Denna resa av olika förståelser kan knappast förknippas med ”nytt ljus”, de är uppenbart framtvingade av att de yttre förutsättningarna inte längre passar in i Sällskapets mönster, de har då fått göra kovändningar i sin ”förståelse”. 1951 års förståelse blev med tiden ohållbar då den var tidsbunden. Nästa förståelse 1995, som var obegränsad, fick som resultat att Jehovas Vittnen började tröttna och tappa tron, vilket ledde till att man fick komma upp med ännu en tidsbunden förståelse 2008. När de yttre förutsättningarna helt plötsligt inte heller stämde med den var den tvungen att kompletteras med en överlappning 2010. Nu står man med en förståelse där få Jehovas Vittnen förstår logiken, många har slutat att bry sig om generationen överhuvudtaget, andra har i tysthet sina egna tolkningar. Sällskapet behöver sannolikt inte göra fler förändringar i frågan, och skulle det bli aktuellt om 40 eller 50 år kan man ju alltid lappa en gång till. Men det är inte någon bekymrar sig om det nu. En fråga som dock kommer att bli intressant att följa är hur Sällskapet kommer att förklara att man exkluderat tusentals smorda från generationen genom att hävda att den endast består av två grupper som överlappar varandra, är man inte med och överlappar är man heller inte en del av generationen. Och om dessa inte är en del av generationen, tillhör de då, enligt Sällskapet, de smorda överhuvudtaget?

Skriven av Hjälpkällans debattforumanvändaren: Freewheeling
Vill du vara med och debattera artikeln? Klicka här

Share This Post:
Följ oss