1835 fick Joseph Smith, grundaren av mormonrörelsen, sedemera Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, tag på papyrusrullar som han hävdade var Abrahams bok. En bok som skulle bli en del av den kostbara pärlan, en av mormonernas heliga skrifter som man jämställer med bibeln. Här kommer historian om rullarna och vad vetenskapsmän idag anser om dem.
År 1835 rullar en antikhandlare in med häst och vagn i den lilla staden Kirtland som ligger i Ohio. Det är inte utan anledning han rullar in just här för antikhandlaren vet att det i denna stad bor en man som skulle kunna ha stort intresse av det han har i vagnen. I vagnen har han fyra mumier som han hoppas på att få sälja när han ställer ut dem i staden. Invånarna blir mycket imponerade av de fyra mumierna men det är ändå inte dessa som främst fångar deras intresse. För i sarkofagerna ligger rullar med hieroglyfer. Invånarna blir väldigt nyfikna på vad som kan tänkas stå i dessa och det dröjer inte länge innan de hämtar Joseph Smith för att se om han kan översätta dem. Smith tar sig en titt på rullarna och svarar att han absolut kan översätta dem och detta
inte var vilka rullar som helst utan han hävdade att dessa rullar var heliga. Därmed ansåg han att det var av högsta värde att dessa rullar köptes. Problemet var att antikhandlaren inte var intresserad av att bara sälja rullarna utan rullarna såldes tillsammans med mumierna till ett pris Smith hade svårt att betala. Men med lite finansiellt stöd så kunde mumierna köpas och rullarna hamnade i handen på Smith.
Nu påbörjade Smith omedelbart översättningsarbetet. Han insåg att arbetet skulle ta lång tid men han var vid gott mod för han ansåg sig direkt känna igen några av de egyptiska symbolerna. Vid den här tiden så hade man i Europa börjat få insikt i hieroglyfernas betydelse tack vare rosetta stenen som hittades 1799. Dock så var det först 1822 som fransmannen Jean-Francois Champollion lyckades översätta stenen. Så kunskapen om det egyptiska språket var inte utbrett och väldigt få, om ens någon, i U.S.A. vid den här tiden lär ha haft insikt i språket. Men på grund av detta skulle därmed ingen vare sig kunna verifiera eller falsifiera det Smith kom fram till.
Smith var väldigt noggrann i sitt arbete och började utveckla ett alfabet för tecknen samt sammanställa grammatiken. Han kom relativt snabbt fram till att den ena skriftrullen handlade om Abraham och den andra om Josef. Smith tog hjälp av stadsborna och översättningsarbetet följdes med spänning av stadens invånare. Men efter ett tag slutade Smith med arbetet och valde att lägga ner mer tid på frågor gällande Kirtland. Han startade bland annat en bank och började trycka upp en egen valuta. Allt detta var ett mycket riskabelt projekt som slutade med konkurs och Smith valde att lämna orten och nästa anhalt blev Commerce, Illinois.
Framgång och fall
Det var inte mycket liv i den lilla staden innan Smith flyttade dit. Commerce var inte mer än en liten by och hade inte mycket kontakt med omvärlden. Staden var så vacker att Smith döpte om staden till Nauvoo som är det hebreiska ordet för vacker. I denna stad mötte Joseph Smith stor framgång och han blev så framgångs rik att han blev borgmästare. På kort tid fick han invånarantalet i Nauvoo att växa explosionsartat och snart hade han en egen liten armé på 300 man. Han blev så populär att folket nominerade honom till president. Nu när han hade landat så kunde han äntligen fortsätta arbetet med skrifterna. Efter en tid så valde han att publicera sina resultat i den mormonska tidningen Time & Season där han för första gången gav skrifterna benämningen Abrahams bok. Anledningen till namnet var att han kommit fram till att Abraham själv skrivit skriften i Egypten.
Smiths översättning kom allmänheten till handa och trots att det här skulle bli en helig skrift som jämställs med bibeln, så skiljde sig Abrahams bok på en del punkter från bibeln. I bibelns skapelse berättelse så står det 1 Moseboken 1: 1; “I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (Bibel 2000). Det är tydligt att det är en enda Gud men i Abrahams bok så är det flera gudar som skapar. I Abrahams bok 4: 1 står det; “Och då sade Herren: Låt oss gå ned. Och de gick ned i begynnelsen, och de, det vill säga Gudarna, organiserade och formade himlarna och jorden.” Dessa tankar blev förvirrande för många då Abraham som var av judisk tro, som är så starkt monoteistisk, skulle ha skrivit detta. Men alla dessa frågetecken lovade Smith att räta ut så småningom. Dessvärre skulle han inte hinna göra det.
Utöver sitt religiösa arbete så var han trots allt borgmästare och fler och fler röster började vändas emot honom då man ansåg att Smith började ta åt sig mer och mer av styret själv. Detta publicerade man i tidningen Nauvoo Exponitor och man anklagade honom också i samma artikel för att vara för månggifte. Smith blev mycket arg över detta och såg till att tidningens redaktion brändes ned. Människorna i Nauvoo blev rasande och Smith blev fängslad men stadens invånare ville göra mer än så med honom och när guvernören vände honom ryggen fanns det inget som kunde rädda honom. 1844 blev han mördad av en mobb som sägs ha skjutit honom i sin cell, puttat ut honom genom sitt cellfönster, där mobben utanför sköt honom medan han fortfarande föll emot marken.
1846 valde de mormoner som var kvar att flytta vidare till vad som idag utgör Salt Lake City i Utah. Men med mormonerna följde vare sig mumierna eller rullarna utan de förblev kvar i Illinois hos Smiths efterlämnade änka Emma Smith och hennes mor. Emma Smith som verkar ha börjat tvivla på Joseph sålde dessa till en man vid namn Abel Combs, som i sin tur förde dem till museet i Chicago. Dessvärre skulle de inte ligga säkra här för bara några år senare, år 1871, så startade en brand i Chicago som skulle bli känd som Stora Chicagobranden. Stora delar av Chicago brann ner och däribland muséet och man antog att rullarna liksom mumierna hade gått om intet.
Tvivel
Än så länge hade Smiths översättningar mött på lite motstånd men vissa hade redan i Kirtland höjt sina röster. William S. West, en politiker och advokat, frågade sig varför en egyptisk präst skulle begravas med en skrift som var helig för judar. Och han ifrågasatte också om verkligen Gud skulle låta sina heliga skrifter begravas med en hednisk präst. Theodule Deveria, en fransk egyptolog, skulle bli den förste att grundligt utvärdera dessa skrifter. År 1859 så studerade han dem och han valde att fokusera på tre bilder som Smith hade publicerat från rullarna. Enligt Smith föreställde den första bilden hur Abraham spändes fast på ett altare, den andra hur en präst precis skulle till att offra Abraham och den tredje bilden var själva altaret. När Smith ursprungligen publicerade dessa så hade han inte kunnat göra direkta kopior, utan istället hade han fått göra avmålningar av dessa. Nu förhöll det sig som så, att rullarna inte var hela och oskadda utan det saknades många bitar. Däribland huvudet och handen på prästen där Smith hade valt att rita dit ett manshuvud och en kniv men detta var inte Deveria medveten om. Detta till trots så var Deveria inte lika övertygad om att det var ett manshuvud och en kniv som skulle vara där. Deveria kände nämligen igen scenen från sina egyptologiska studier och insåg att detta i själva verket var begravningsritualer från egyptisk religion. Devaria pekade på att prästen i själva verket var den egyptiska guden Anubis som sades skydda över de dödas gravar. Deveria som bara hade Smiths publikation att tillgå och därmed såg ett manshuvud istället för ett schakalshuvud, var helt övertygad om att detta inte var en människa och att det troligtvis inte alls var en kniv som skulle vara i handen utan något av Anubis egna atribut.
År 1912 så bad biskopen F. S. Spalding några egyptologer att utvärdera de skrifter som fanns att tillgå för att se om det fanns någon grund i Smiths påståenden. Egyptologerna hade efter undersökningen mycket svårt att ta Smiths uttalande på allvar, då de ansåg att Smith hade gjort om Gudinnan Isis till en Kung och Guden Osiris till Abraham. Deras resultat publicerade Spalding i en skrift som han gav ut under sin tid på Oxfords universitet. Denna skrift nådde snart The New York Times som 1912 skrev en artikel om detta. Men mormonerna svarade på denna artikel i sin egen tidning, Improvement Era, där skribenten John Henry Evans ansåg att man för att göra en rimlig bedömning måste ha hela grundtexterna, alltså inte bara de fragment som Smith valt att
publicera. Men dessa hade som känt, försvunnit i den stora branden.
Nytt ljus
År 1966 var en forskare i Arabiska från Utah, Aziz Atiya, i New Yorks konstmuseum Metropolitans arkiv och letade efter intressanta texter med anknytning till hans forskningsområde. Medan Aziz gick och letade så kom Metropolitans antikvarie, Henry G. Fischer och gav honom några papyrus som han hävdade hade tillhört Joseph Smith. Nyheten blev stor och Fischer frågade så småningom mormonerna om de var intresserad av att återfå dem, vilket de var. År 1967 var förhandlingarna klara och mormonerna hade återfått skriftrullarna. Nu ville man en gång för alla klargöra vad dessa rullar verkligen innehöll.
Först var man tvungen att avgöra om detta verkligen var Smiths rullar. Detta kunde man ganska snabbt göra då det med skriftrullarna låg ett brev signerat av Emma Smith som verifierade att detta hade tillhört Joseph Smith. Men var det verkligen samma rullar? Smith hade kunnat äga fler. Efter en snabb jämförelse med hans publicering av Abrahams bok så såg man på bilderna att dessa var samma skriftrullar. Nu kunde man för första gången se att Deveria hade anledning till att tvivla på Smiths tolkning, för nu såg man att bilderna Smith hade publicerat hade fyllts i av honom själv där papyrusrullarna inte var fullständiga. Nu kunde forskarna säkert verifiera Deverias teori om att gestalten till vänster inte var en präst utan Anubis och då kunde man också verifiera att det inte kunde vara en kniv Anubis höll i, då detta aldrig påträffats tidigare. Med andra ord var det inte frågan om ett offer på bilden.
Nu kunde man också för första gången bemöta John Henry Evans krav på att alla delar av grundtexten skulle behövas för en tolkning, för nu hade man dem. För att vara säker på att rullarna hängde ihop testade man materialen i papyrusarna och det var en perfekt matchning. 2001 började Robert Ritner, som är professor i egyptologi, arbetet med att översätta hela grundtexten. Vad kom Ritner fram till? “I själva verket så är detta en förlängd bön över en död egyptisk präst.” I bönen förekommer till och med Guden Horus vid namn men Abraham omnämns inte en enda gång. Därmed kunde forskarna nu för första gången säkert fastställa att detta inte var Abrahams bok utan en egyptisk bön.
Reaktioner
Vad har reaktionerna blivit från Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga? Författaren bakom boken “A Guide to Joseph Smith papyri” John Gee hävdar att de rullar som användes vid översättningen 2001 inte alls var de original som Smith använde sig av. Han hävdar att originalen troligtvis var runt tre meter sammanlagt och att eftersom det fattas en så stor del så skulle Abrahams bok kunnat ha rymts i den delen. Men översättaren Ritner menar att allt som med säkerhet fattas är två kolumner och att det som utöver det skulle kunna fattas är en prolog. Ritner menar att det är osannolikt att tänka att en hel text med början, mitt och slut skulle hänga samman med en annan text som inte har någonting med begravningen att göra och sedan lägga denna i prästens grav. Dessutom påpekar Ritner också att Smiths översättning inte stämmer överrens med det egyptiska språket. Egyptierna uttrycker sig inte på det sättet enligt Ritner och skrev inte på det sättet som Smith gjorde.
Dock menar Michael Rhodes, professor vid Bringham Young University (ett universitet med anknytning till Jesu Kristi kyrka av de sista dagars heliga) i historiska skrifter, skriver i Encyclopedia of Mormons att Smith i själva verket fick en uppenbarelse som han valde att symbolisera genom dessa rullar. Med andra ord menar Rhodes att Smith aldrig översatte någon text. Detta är dock ett påstående som är lätt avfärda då Smith förde noggranna dagboksanteckningar under sitt översättningsarbete. Smith använde sig av ordet “översättning” när han talade om sitt arbete och försökte, som nämnts tidigare, att direktöversätta alfabetet. Rhodes har också uttalat sig vid ett annat tillfälle och sagt att Smith och dagens tolkning är överrensstämmande. Ritner svarar på detta genom att betona att han anser att Rhodes påstående är helt fel och att det tvärtom inte alls stämmer med den kunskap forskarna har idag. Men meningarna fortsätter att gå isär, forskarna anser sig ha bevisat saken men Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga fortsätter att upphöja Abrahams bok som inspirerad.
Vera Lanängen – 2/12 2011
Har du åsikter angående artikeln? Maila mig här
Eller vill du vara med och debattera artikeln? Klicka här
För mer info:
http://scriptures.lds.org/sv/abr/contents/summary
http://www.irr.org